Sanering på mjältbrandsgård igång
En av Sveriges mest omfattande saneringar pågår just nu i Veddige i Halland. 13 djur hade på okänt sätt smittats av den oerhört farliga sjukdomen mjältbrand och under ett enormt säkerhetspådrag tvättas och bränns delar av gården. För lantbrukaren Hans Vendelstrand vändes hela livet upp och ner.
Hans Vendelstrand kliver ur sin traktor på gårdsplanen, där han nu bygger upp sitt nya lantbrukarliv, livet efter mjältbrandsutbrottet. På andra sidan asfaltsvägen ligger hans gamla djurstall bakom avspärrningar och varningsskyltar, där saneringsarbetarna rör sig i sina vita skyddsdräkter.
91 djur hade Hans innan smittan slog till en dag i slutet av november.
– Man undrar vad det är som händer och vad för sjukdomar man får. De bara ligger döda i ladugården, och vi står frågande både jag och veterinären, säger Hans Vendelstrand.
När du insåg att det var mjältbrand, vad tänkte du då?
– Det är sådant som vi inte ska ha i Sverige och man tror inte att det är sant. När man vaknar så tror man att det är en ren mardröm. Det är en tragedi.
Idag är det tyst och tomt i djurstallet. En nästan kuslig känsla när vi tittar in från säkert avstånd. Hela byggnaden ska plockas ner bit för bit och brännas tillsammans med annat som djuren kan ha kommit i kontakt med. Det som inte går att bränna tvättas i formalin eller grävs ner i en grop som täcks och spärras av i 50 år. Även boningshus och infarten har sanerats för säkerhets skull och hela gården ser ut som en byggarbetsplats.
Mjältbrand är en fruktad sjukdom som är dödlig även för människan. Smittan kan komma antingen genom öppna sår eller genom andningsvägarna och leda till blodförgiftning. Förr var den vanligare bland svenska djur, men senaste fallet var 1981, då var det en enstaka ko, men det luriga är att sporerna kan överleva - kanske upp mot 100 år. Det är därför försiktigheten är så enorm. Men okunskapen är också stor och rädslan. Det har Hans märkt bland folk i området.
– De var chockade när det hände, här kom upp mycket polisspärrar och folk undrade vad det var som hade hänt.
Har folk varit rädda för att komma nära gården?
– Det är folk som har visat det och det har man hört.
Det ligger en lätt röklukt över gården efter de proveldningar som skett. Hans Vendelstrand berättar först sin historia lite trevande, avvaktande, egentligen har han fullt upp. Men han dröjer sig kvar, och mer och mer kommer. Det senaste halvåret har skakat om familjen och ändrat hela livet på gården. För hans del så var det ändå tur att han redan hade en alternativsyssla till köttdjuren, foder till sällskapsdjur. Och det blir det han nu satsar vidare på i dom nya byggnader som redan kommit upp.
Kommer man över det här?
– Kommer över gör man på ett vis, man jobbar framåt hela tiden. Men det som har hänt, ligger hela tiden bakom en. Man tänker tillbaka, vad hände då, men vi kan inte stanna upp utan måste gå vidare, säger Hans Vendelstrand.
