Frågetecknen hopar sig
Sedan de uppmärksammade omständigheterna kring den 13-åriga flicka som tagit livet av sig på behandlingshemmet Carl-Bobergsgården kom i ljuset förra veckan, har under helgen ytterligare märkligheter blivit kända. Bland annat kring hur hemmet överhuvudtaget kunde få starta.
Redan i den första rapporteringen kring den 13-åriga flicka som hängde sig i skogen utanför Carl Bobergsgården förra året började dom obesvarade frågorna ta form.
Vart var personalen när hon blev trakasserad och misshandlad av pojkar på hemmet, och hur kunde hon få rymma och bo i skogen en natt utan att någon slog larm?
När vi började rota i arkiven på Mönsterås kommun visade det sig finnas ännu fler märkligheter kring tiden då hemmet var på väg att starta upp.
Individ- och familjeomsorgschefen beskriver i sitt yttrande från 2001 en oro för det breda uppdraget hemmet ville ta sig an, med både pojkar och flickor blandade i så olika åldrar och med olika diagnoser. Individ- och familjeomsorgschefen ifrågasatte också hur personalen skulle räcka till.
Men som vi kunde avslöja under helgen valde socialnämnden trots det att förmedla en mer positiv bild av ansökan i sitt remissvar till länsstyrelsen.
Dokumenten visade dessutom att det positiva tillägget i remissvaret kom till efter initiativ från den moderata ledamoten i nämnden, vilket är anmärkningsvärt då föreståndaren för Carl-Bobergsgården ju också är moderat och dom båda tillsammans är partiets främsta företrädare i kommunen.
Frågan om Curt-Rune Roos politiska ställning underlättade för honom att starta upp hemmet hänger fortfarande i luften. Likaså den uppenbara jävsituationen för hans partikollega. Frågan är naturligtvis också hur tillståndsgivaren länsstyrelsen kunde låta Roos dra igång och driva en verksamhet där riskerna redan från början var uppenbara.
Tobias Sandblad
tobias.sandblad@sr.se
