Bakgrund Pakistan: Swatdalen - från idyll till skräckvälde

Vardagslivet för människorna i den vackra Swatdalen i Pakistan har under många år varit synonymt med skräck, hot och våld. Extremister i form av talibaner är etablerade i området och styr stora delar av Swatdalen. De har satt i system att sätta skräck i befolkningen genom att bränna flickskolor och genomföra offentliga avrättningar bland annat i form av halshuggning och stening. När den pakistanska armén nu försöker bekämpa talibanerna med militära medel tvingas hundratusentals civila att fly i panik för att skydda sina och sina barns liv.

Swatdalen i nordvästra Pakistan är strategiskt mycket viktig. Många fruktar att det kan bli en bas för militanta både i Pakistan och Afghanistan, och Swat ligger bara ett tiotal mil norr om huvudstaden Islamabad och nära både Afghanistan och det pakistanskt kontrollerade Kashmir.

Området är så naturskönt att det kan ta andan ur besökare. Prunkande grönska i dalgångarnas ängar omgärdade av kullar och snöklädda berg. Swatdalen var en gång en turistmagnet för både utländska turister och pakistanier som sökte rekreation i bergen. Att invånarna till på köpet gjort sig kända som ett fredligt ofta helt obeväpnat folk, trots att grannområden historiskt lidit hårt av olika motsättningar, ökade attraktionskraften i den grönskande dalgången.

Skönheten är kvar, men turisterna lyser sedan många år med sin frånvaro. Det fredliga folket är kuvat, förtryckta och hopplösheten står som en hånfull kontrast mot de natursköna omgivningarna.

Det var efter terrorattackerna mot USA, 11 september 2001, som amerikanska styrkor anföll talibanregimen i Afghanistan. Många talibaner tog skydd i Pakistan där de under en lång period höll låg profil men efter något år trappade upp sina våldsaktioner. Trots internationella påtryckningar lyckades inte Pakistan få bukt med den växande talibanrörelsen i landet och våldet spred sig under några år främst i det stamstyrda gränsområdet mot Afghanistan som går under provinsnamnet NWFP, North West Frontier Province, där Swatdalen ingår.

Redan tidigare hade visserligen försök gjorts att införa sharialagar i Swat och i det närliggande området, när den religiöse ledaren Sufi Mohammad på 1990-talet tog till vapen för att driva igenom sharialagar. Dock slogs försöken ned och Mohammad själv greps när han ledde tusentals stridande till Afghanistan 2001 för att hjälpa talibanerna i strider mot amerikansk militär.

Kritiker varnar för att talibanernas offensiv på sikt hotar hela Pakistan och den pakistanska regeringen har hårt kritiserats för sin handfallenhet i försöken att få bukt med radikaliseringen. Regeringen har omväxlande anklagats för samröre med talibaner, rädsla för talibaner och för att ha tagit mutor. Ingen av dessa anklagelser har dock bevisats.

Nu är de radikala talibanerna inte avskydda av alla i den stamstyrda provinsen, med en smart taktik att i ett fattigt och näst intill laglöst område, se till att på bästa Robin Hood-manér ta från de rika och ge till de fattiga, genom att bekämpa det starkt stamstyrda samhället. De har också upprättat domstolar för lag och ordning, och spelat på ett utbrett USA-hat. Genom dessa åtgärder har de fått många människor med sig. Att de nyupprättade domstolarna tillämpar sharialagar med straff som stening, stympning och piskrapp har av många setts som bättre än ingen lag och ordning alls.

I februari gav den pakistanska regeringen efter för de militanta islamister som sedan länge haft sin egen maktstruktur i de nordligaste delarna av Pakistan. Regeringen accepterade att Pakistans lagar upphävdes i Swat och sharialagar infördes officiellt. Dock hade dessa lagar länge tillämpats i 59 byar där bland annat skolor för flickor bränts och musik förbjudits. I gengäld lovade islamisterna att de skulle lägga ned sina vapen, men så blev inte fallet. Talibanerna fortsatte sin offensiv och kom allt närmare huvudstaden.

Den pakistanska talibanrörelsen leds av Baitullah Mehsud, en man som anklagas för att ligga bakom en rad självmordsattacker runt om i Pakistan. Mehsud anses också vara lierad med terrornätverket al-Qaida, och underrättelseexperter säger att han gömmer ett stort antal utländska terrorister längs gränsen mellan Pakistan och Afghanistan.

USA utlyste i mars en belöning på fem miljoner dollar till den som ger information som leder till att Mehsud grips, men ännu tycks ingen ha varit i närheten att gripa honom.

Efter att talibanerna vägrade lägga ned sina vapen inledde den pakistanska armén en offensiv mot de militanta islamisterna i nordvästra Pakistan. Offensiven spädde på den redan katastrofala situationen för vanliga civila i området och en strid ström av tiotusentals människor lämnar nu sina hem. De senaste dagarna har en halv miljon människor flytt sina hem enligt FN och sammanlagt är en miljon människor på flykt i regionen. Innan striderna eskalerade flydde många från talibanstyret.

SR:s Asienkorrespondent träffade tidigare i våras bilmekanikern Hamid som flydde till huvudstaden Islamabad när talibanerna intog Swat och började påtvinga invånarna sin extrema version av islam. Hamid berättade om vänner som halshuggits, och män som fått öron och tungor avskurna och om alla flickskolor som bränts ned.

Hamid berättade att många Swatbor känner en blandning av fruktan och hat mot talibanerna, och att många kände sig svikna av regeringen när fredsavtalet slöts som innebar att sharialagar infördes. Hamid tror inte att fred är möjlig i Swat förrän talibanerna kastas ut därifrån.

Andra vittnen från området berättar hur människor halshuggits eller fått tungan avskuren för att de sjungit offentligt. Sång är förenat med synd enligt talibanernas extrema version av islam. Andra som lidit av förtrycket är politiska opponenter som fått plikta med sina liv, misstänkta tjuvar som fått kroppsdelar avhuggna och barberare som piskats för att de rakat skägget av män.

När talibanerna intog Buner bara tio mil nordväst om Islamabad var måttet rågat också för den pakistanska regeringen, framförallt eftersom omvärldens och i synnerhet USA:s oro var stor.

Den 26 april meddelade Afghanistans armé att man inlett en offensiv för att driva bort talibanerna från Buner och ett annat område nära Swatdalen. När talibanerna sedan tog kontroll över en regeringsbyggnad i Mingora, den största staden i Swat, attackerades talibanerna av militär också där.

I förra veckan meddelade Pakistans premiärminister att militären skulle utplåna militanta och terrorister och därefter ökade den pakistanska militären sina attacker mot talibanerna. Under veckoslutet dödades omkring 200 militanta i strider med armén, och civila försökte förtvivlat med allt större svårighet undkomma de rasande striderna.

Hela samhällen i Swatdalen beskrivs nu som spökstäder där det enda tecknet på liv är talibaner som intar positioner i övergivna hem.

Simon Schorna som arbetar för Internationella Röda Korset i Pakistan, säger till BBC att det är en mycket svår uppgift att skydda de civila. Många har skadats i striderna, det råder stor brist på vatten och mediciner och vägarna ut från stridsområdet till de provisoriska flyktinglägren är överhopade med flyende.

Den här gången säger regeringen att armén inte tänker ge sig, det handlar om vårt lands överlevnad, säger premiärminister Yusuf Raza Gilani. Omkring 15 000 soldater har skickats till området för att strida mot de uppskattningsvis 5 000 militanta islamisterna.

Den allmänna opinionen i Pakistan stöder arméns offensiv, och en snabb seger över talibanerna skulle gynna både regeringen och arméns chanser att komma åt militanta som gömmer sig vid den afghanska gränsen och gör räder in i Afghanistan. Men att förutspå en promenadseger för armén vore fel.

Den pakistanska armén har ända sedan den bildades fokuserat på hot från ärkerivalen Indien, och kritiker menar därför att armén varken har rätt utbildning eller rätt utrustning för att bekämpa en inhemsk fiende.

Hittills har armén till stor del förlitat sig på artilleri och luftangrepp för att bekämpa militanta extremister, men sådana angrepp kräver ofta civila offer och civila offer väcker avsky, och armén har knappast råd att få folket emot sig.

Dessutom väntas talibanerna dra sig tillbaka till avlägsna dalar och utföra attacker i form av självmordsräder mot armékolonner, militärläger och militärposteringar. De kan också förväntas öka antalet attacker utanför själva Swatdalen, för att skapa oro, förvirring och underminera allmänhetens stöd för armén.

Fortfarande är tiotusentals människor fast i det område där de hårda striderna rasar, och samtidigt som de provisoriska flyktinglägren fylls med allt fler människor som försöker komma undan med livet i behåll, ökar den humanitära krisen i intensitet för varje dag, ja för varje timme.

Internationella Röda Korset beklagar att de inte kan ta sig in och utföra hjälparbete i det stridshärjade området, organisationen tvingas istället att under tiden koncentrera sina ansträngningar till flyktinglägren.

Att det behövs hjälp från omvärlden råder det ingen tvekan om, men frågan är om någon i dag har omfattningen av katastrofen riktigt klart för sig.

Johan-Mathias Sommarström
johan-mathias.sommarstrom@sr.se