Nyskapande artist med många ansikten

Den brittiske sångaren Peter Gabriel var en stor scenpersonlighet i symfonirockgruppen Genesis. Han gjorde teatrala utspel på scenen och framförde bisarra berättelser när de andra i gruppen stämde sina instrument.

Den här månaden är det 34 år sedan han gjorde sin sista konsert med gruppen. Det gjorde han i Frankrike i maj 1975. Efter avhoppet blev ingenting sig likt. Beundrarna och musikkritikerna spådde Genesis undergång.

Gabriel drog sig tillbaka från offentlighetens ljus och dök upp igen först två år senare, 1977 - då med sin första soloskiva - tio år efter att Genesis bildades 1967.

59-årige Peter Gabriel bildade Genesis på en av Englands mer kända internatskolor Charterhouse tillsammans med Mike Rutherford, Tony Banks och Anthony Philips. Året var 1967. I början av 70-talet utvecklades Genesis till en av världens främsta rockgrupper.

Peter Gabriel blev förgrundsfigur när han klädde ut sig på scenen för att illustrera gruppens litterära och fantasitexter. Tillsammans med den pompösa, komplexa och symfoniska musiken blev det visuella ett uttrycksmedel och ett av Genesis’ varumärken.

Men 1974 meddelade Gabriel att han skulle lämna Genesis. Beskedet kom precis när gruppen hade inlett en omfattande turné i Nordamerika och var på väg att slå igenom kommersiellt där. Han fortsatte dock hela turnén ut och gjorde sin sista konsert med gruppen i maj 1975.

Det finns flera förklaringar till hans avhopp. Situationen som stjärna i gruppen och all publicitet hade blivit för mycket för Gabriel. Han led av stjärnkultbilden och de andra i gruppen var heller inte så positiva till fixeringen vid Gabriel, vars teatrala utspel hade tagit över själva musiken. Inre konflikter och motsättningar hade också uppstått när Genesis skulle forma sin sjunde skiva ”The Lamb Lies Down on Broadway”.

I juli 1974 födde Gabriels fru Jill dottern Anna-Marie efter en komplicerad förlossning. Det gav Gabriel nya värderingar och bidrog till hans avhopp. Gabriel själv var trött på rockbranschen. Beundrare och kritiker spådde Genesis’ undergång. Gabriel hade i flera år stått i centrum som framgångsrik sångare.

Många hade svårt att acceptera Genesis utan Gabriel. Han drog sig tillbaka en tid. Han gick senare upp på ett berg - ”Solsbury hill” och bestämde sig. Han skulle pröva sina egna vingar.

”Solsbury hill” blev Peter Gabriels första solosingel som släpptes i mars 1977 och som handlar om uppbrottet med Genesis. Singeln nådde måttliga framgångar i England och USA. På första skivan försökte han skaka av sig det pompösa från tiden med Genesis. Han lierade sig med hårdrocksproducenten Bob Ezrin.

Hård och ruffig rock, likt gruppen The Who, blandades med blues. Hans andra skiva släpptes sommaren 1978, men hans första riktigt stora framgång kom med tredje skivan som släpptes i maj 1980. Skivan blev Gabriels första på den engelska skivlistans Top 10 och den innebar att han på allvar fick en egen identitet som soloartist.

På trean samarbetade Gabriel med David Byrne och Brian Eno - intellektuella konstnärer med intresse för rockmusik utanför den traditionella rocksfären. Moderna trummaskiner blandades med afrikanska rytmer.

Låten ”Games without frontiers” nådde fjärde platsen på den engelska skivlistan i april 1980. Två år senare var det dags igen - då släpptes hans fjärde skiva - egentligen en utveckling av hans tredje, men utan riktig själ. Men den innehöll i alla fall ett och annat guldkorn.

Gabriel har alltid varit intresserad av världen utanför England och Europa. Sedan 80-talets början har han försökt förena västerländsk rockmusik med musik från exempelvis mellanöstern och den afrikanska kontinenten.

1981 bildade Gabriel WOMAD, World of Musik arts and dance - en organisation vars mål var att få fler människor att upptäcka musik och dans från hela världen. Han arrangerade en multietnisk kultur- och musikfestival sommaren 1982. Festivalen blev en artistisk framgång, men en ekonomisk katastrof.

För att få in pengar på förlustarrangemanget samlade Gabriel ihop sina vänner i Genesis för en tillfällig återförening hösten 1982. Den andra oktober förenades Peter Gabriel, Phil Collins och Steve Hacket och de andra inför 60 000 hänförda fans som trots regnvädret hade kommit för att uppleva detta historiska ögonblick.

1983 kom dubbel-LP:n Plays live och i mitten av 80-talet spelade han in musik till filmen ”Birdy. Här försvann Gabriel allt längre in i sina ljudkulisser.

1986 släpptes skivan Passion - musiken till filmen ”The last temptation of Christ - Jesu Kristi sista frestelse. Här samarbetade Gabriel med musiker från Afrika, Mellanöstern, Afghanistan och Pakistan. Filmmusiken gav han ut på sitt då nystartade skivbolag Real world.

Ungefär samtidigt lät han bygga en studio i en gammal vattenkvarn från 1700-talet utanför hans hemstad Bath i sydvästra England - Real world studios. För 40 miljoner förenades modern inspelningsteknik med vänlig och lugn familjär miljö.

Det var här han skapade sin fjärde skiva ”Us” - uppföljaren till den framgångsrika ”So” från 1986. på ”So” slog han igenom hos den breda allmänheten, bland annat med låten ”Sledgehammer” och ”Don’t give up”, en låt där han sjöng duett med Kate Bush.

Gabriel återvände i och med den skivan till det som en gång inspirerade honom som ung engelsk skolpojke på internatskolan - soulmusiken med Otis Redding i spetsen. Sledgehammer nådde stora framgångar på dansgolven och på de internationella hitlistorna. Singeln petade ironiskt nog ned Genesis låt ”Invisible touch” 1986.

På tidigare skivor hade Gabriel koncentrerat sig mer på rytmer, arrangemang och på själva produktionen. Hans eget uttryck - det engelska melodiska - började i och med skivan ”So” smälta samman med det afrikanska och rytmiska.

Hösten 1992 släpptes hans nionde skiva ”Us” inspelad i hans egen studio Real world. Skivan handlar mycket om relationer och kärlek, men på ett mer djupare och komplicerat plan. Hans mångåriga äktenskap hade tagit slut, så även förhållandet med skådespelerskan Rosanna Arquette. Gabriel gick i terapi under lång tid för att bearbeta sitt inre kaos. Ur detta föddes något av det vackraste och bästa som Gabriel har gjort.

Under 90-talet och under 2000-talet har Gabriel fortsatt att turnera, skapa musik och deltagit i olika musikaliska projekt. Bland annat har han fortsatt att skapa filmmusik.

2008 gjorde han sången ”Down to Earth” tillsammans med Thomas Newman, ledmoivet till Disneyfilmen Wall-E. Den nominerades till både en Golden Globe och en Oscar för bästa filmsång och belönades med en grammis 2009 för bästa filmsång. Bland hans soloskivor kan även nämnas ”Ovo”, som släpptes år 2000 och ”Up” 2002.


Fredrik Blomberg
fredrik.blomberg@sr.se