Lars von Trier och Antichrist

Det enda jag var helt säker på efter visningen av Antichrist är att Lars von Trier har gjort årets festivalsnackis.

Klittklippningsscenen, eller självstympningen eller vad man ska kalla den, fick mina bänkgrannar att vika sig dubbla av ångest. Och det var ändå bara höjdpunkten i ett långt tortyrsjok.

Filmen handlar om ett par som just mist sitt barn, och som åker ut till sin stuga ute i skogen för att försöka läka sina sår. Men snart flippar det ut, och blir till en enda orgie i symbolik och övervåld. Bland annat klittklippet, eller vad man ska kalla den könsstympning som finns i filmen.

Publiken på pressvisningen gapskrattade när det sist i filmen kom en skylt om att den är tillägnad Tarkovskij, tänkte de att han menade det ironiskt? Oftast tycker jag att von Trier är som allra mest rakryggad och öppenhjärtig och idealistisk just i de tillfällen då alla andra tror att han är smart, publikfriande och cynisk. Men Antichrist behöver nog smältas under natten innan jag bestämt mig för vilken angreppslinje jag väljer. Återkommer!

Utmattad Roger för Kinobloggen i Cannes.