godmorgon, världen!

Omskolningsläger: straff utan rättegång

De har inte dömts för något brott, men hamnar ändå bakom galler. Omskolningslägren strider mot Kinas konstitution men finns fortfarande, och låter polisen låsa in människor utan rättegång.
Zhou hade aldrig trott att han kunde hamna där.

- Polisen sa till mig att mitt brott var en småsak, men att jag hade otur, säger Zhou.

Zhou hade just köpt sin första bil, och planerade bröllop med sin flickvän. Han var 28 år och allt såg ut att lyckas för honom. Men en fredagskväll i höstas stämde han träff med en prostituerad tjej på ett hotell. Han visste så klart att det är förbjudet att köpa sex, men det brukade han inte tänka på. Prostitution är en vanlig del av utelivet i Kina, och på nästan varje nattklubb och kareokeklobb finns det prostituerade.

- I vanliga fall brukar polisen aldrig komma in på hotellen, och om man ändå skulle åka fast brukar man få betala ungefär 5 000 kronor i böter, säger Zhou.

Det var en risk han var villig att ta, han hade ett bra jobb i mediebranschen.

Jag träffar honom
på ett kafé. Han har vita gympaskor och tajt tröja och är omgiven av kompisar som han kör iväg så att vi ska kunna prata i fred.

- Polisen hann ifatt mig på tunnelbanestationen på väg hem, berättar Zhou.

De satte på honom handbojor och förde både honom och den prostituerade tjejen till hotellets källare. Det var strax innan nationaldagen och Kommunistpartiets femårskongress. Zhou förstod att han hade råkat hamna mitt i en upprensningskampanj.

- På polisstationen fanns en svart tavla där de hade skrivit upp hur många personer de skulle fånga varje månad, säger Zhou.

Speciellt nu innan OS pågår många upprensningskampanjer i Beijing.

Polisen slår inte till eftersom de misstänker brott, utan därför att det bestämts centralt att si och så många ut varje brottskategori ska gripas. Efter två dagar erkände Zhou sitt brott. Polisen sa att han skulle få gå efter att han hade betalat böter. Men i stället körde de honom till ett fängelse ute vid Beijings sjätte västra ringväg.

- Vanligtvis var vi 20 personer i cellen, som mest 30. Då var det så trångt att det sov en person på var sida om en, berättar Zhou. Till frukost fick vi en ångad vetebulle, sedan två bullar till lunch och middag. Och så lite kålsoppa.

Om man betalade vakterna kunde man få extra mat, kläder utifrån och till och med skicka meddelanden.

Zhou oroade sig för vad som hände med familj och vänner, och undrade om de oroade sig för honom. Tiden i arresten gick långsamt men fler av hans cellkamrater verkade inte tycka att det var så konstigt att bli inlåsta. Flakcykelförarna och de illegala reklamutdelarna var vana vid att gripas rutinmässigt under Pekings upprensningskampanjer eftersom de anses störa den allmänna ordningen.

- De brydde sig inte. För dem var det något naturligt att bli inlåsta ibland, de såg det som en risk förknippad med yrket, säger Zhou.

I cellen fanns också en anhängare av den andliga rörelsen Falungong som är förbjuden i Kina.

- Falungongaren skulle till omskolningsläger, men han var övertygad om att hans mästare skulle rädda honom på något sätt, säger Zhou.

I cellen satt också en pokerspelare som hade gripits efter att ha spelat om en ganska liten summa pengar i sitt hem men blivit angiven. Han fick ett år i omskolningsläger

Zhou trodde fortfarande att han snart skulle bli fri.

- Jag visste att de får låsa in en i 15 dagar enligt lagen, men så berättade en cellkamrat för mig att jag också skulle få ett halvår i omskolningslägret.

Enligt Kinas grundlag är varje kinesisk medborgares frihet okränkbar, och det är bara allmän åklagare eller en domstol som får bestämma att någon ska låsas in. Trots det fortsätter kinesiska myndigheter att använda sig av ett straff som kallas "omskolning genom arbete".

Myndigheten som bestämmer om någon ska sättas i omskolning genom arbete är en del av polisen, och den anklagade har alltså ingen chans att försvara sig i domstol. Det här straffet är särskilt användbart nu när det rensas upp inför OS. Det kan användas för att bura in olika icke önskvärda personer, från småtjuvar till demonstranter.

Utanför häktet drog Zhous vänner igång en en räddningskampanj. En av hans kollegors bekanta var professor på ett av Pekings universitet och undervisade poliser. Han fick leda operationen.

- För att få loss mig behövde de muta fyra eller fem institutioner inom polisen, säger Zhou.

Att muta är mycket vanligt i Kina, men det händer inte sällan att mutan hamnar fel, och då är pengarna bortkastade, men Zhou säger att hans kontakt lyckades väldigt bra.

Hela processen kostade runt 150 000 kronor och nästan allt hamnade rätt, hos chefer inom polisen. Vid ett tillfälle bjöds en polis på en utekväll, och där ingick bland annat åtta prostituerade.

- Att ta mutor är en del av polisyrket. Jag är övertygad om att de här pengarna är en mycket viktig del av polisens grå inkomst, säger Zhou.

Efter drygt en månad blev han utsläppt. Jag frågar om han kommer att köpa sex igen.

- Jag kan inte säga att det inte kommer att hända igen, men jag kommer nog att vara mer försiktig. Jag tror att risken att gripas är mindre utanför Peking, säger Zhou.

Han slapp omskolningslägret. Skulden till sina vänner har han redan betalat av. Och han har friat till sin flickvän och fått ja. Så här några månader efteråt tycker han att tiden i häktet gav honom en chans att se en värld som han annars aldrig hade sett.

- Min starkaste känsla är att jag hade tur eftersom jag hade förmågan att köpa mig fri. De flesta kunde inte det, säger Zhou.

Den prostituerade tjejen som han träffade på hotellet hade inte tur. Hon skickades till omskolningslägret.

Hanna Sahlberg, Beijing
hanna.sahlberg@sr.se