Stora utsläpp från gruvavfall

Hundratals ton tungmetaller läcker ut i miljön från gamla gruvor runt om i Sverige. Värst är situationen i Bergslagen där 8000 nedlagda koppar och zinkgruvor står och läcker.

Men ett genombrott kan vara på gång när det gäller att förhindra de giftiga utsläppen. Forskare vid Örebro universitet har nämligen tagit fram ett sätt hindra metallerna från att komma ut i naturen och skada människor och miljö.

För i tiden när man bröt malm lämnade man resterna efter brytningen direkt på marken utan att göra någonting åt det. Bara i Bergslagsregionen finns det 8000 gamla gruvupplag som står och läcker metaller. Över 600 ton metaller läcker ut i vatten varje år enligt Statistiska centralbyrån. Gruvorna står därmed för den största delen av alla utsläpp av tungmetaller i Sverige. Det är framförallt på de platser där man brutit koppar, zink och bly som problemen finns.

 

En del av gruvupplagen har sanerats genom att man täckt över de med tillexempel morän och lera för att förhindra att syre kommer åt metallerna som då löses upp. Ett annat sätt är att lägga allt under vatten. Men det är mycket dyrt att sanera, eller som det heter i gruvbranschen, efterbehandla, gamla gruvor och det är inte alltid som det fungerar med att täcka över gruvresterna. Det system som forskarna vid Örebro universitet har tagit fram kan därför bli ett genombrott för gruvindustrin. Det handlar dels om en ny form av filtersystem för själva lakvattnet ifrån gruvhögarna. 

Projektet i Kopparberg går även ut på att förändra ph förhållandet i gruvavfallet så att metallerna överhuvudtaget inte lakas ut och kommer ut i naturen. 

Att använda olika restmaterial är också en del i idén till det här, tillexempel så provar man askor ifrån förbränningsanläggningar eller kalk ifrån olika industriprocesser. På så sätt hoppas man även kunna lösa ett avfallsproblem som finns för de här produkterna. Men skulle man inte kunna flytta delar av gruvavfallet och sanera det i anläggningar som är gjorda för det, undrar jag. Nej säger Stefan Karlsson, många av gruvområdena är nämligen k-märkta. 

 

Att förändra ph värdet i gruvavfallet så att metallerna inte lakas ut och läcker är kanske ett ännu mer intressant, då har man förvisso inte samma möjlighet att återvinna metallerna men då man oftast inte vet exakt var vattnet som rinner igenom gruvhögarna tar vägen så är det här en mer långsiktig lösning. Om det fungerar fullt ut i fält vet man dock inte än. Studierna hitintills har gjorts i mindre omfattning i behållare som innehåller en kubikmeter gruvavfall blandat med olika material.

 

Utsläppen av tungmetallerna ger stora miljökonsekvenser. Ingela Helmfrid som arbetar på Arbets- och miljömedicin i Linköping har tidigare studerat de ekologiska konsekvenserna av gruvbrytningen i Bersbo utanför Åtvidaberg. Hon berättar att fisken i den sjö, gruvsjön, som ligger närmast gruvupplaget helt har försvunnit. På senare tid har dock enstaka fiskar kommit tillbaka, uppger länsstyrelsen i Östergötland, men påverkan har ändå varit stark.

  

 

Läckage från gammalt gruvavfall är förståss inte bara ett svenskt problem, den amerikanska miljöorganisationen  har listat de verksamheter som förorenar mest i världen, och där hamnar gruvindustrin och gammalt gruvavfall på andra plats, tätt efter förgiftningen av dricksvatten, Och inom EU är man inte riktigt nöjd med hur den hårdare miljölagstiftning för gruvindustrin som trädde ikraft förra året har följts. nu planerar EU kommissionen att ta krafttag mot dom som smutsar ner, det berättar Lena Ek, centerpartist och EU parlamentariker som varit med och drivit frågan. 

Pelle Zettersten
pelle.zettersten@sr.se