Måndag 15 juni

Muzik del 4: Musik & religion

Idag ska vi lyssna bakom musiken och undersöka om det finns något budskap.
Vad för slags starka musikupplevelser triggas igång i samband med musik i religiösa rum?
För tio år sedan tog Vatikanen saken i egna händer och belägrade dansgolven. Franciskaner, jesuiter, dominikaner, pauliner, karmeliter, johanniter, birgittiner, benediktiner och andra fick tycka vad de ville. Guds avsikter och Kristi vilja skulle säljas med technokomp.

Lagom till påskens lidande lanserade Sony Classical en cd som pressades i ett antal miljoner exemplar. Abbà Pater: Påven Johannes Paulus II talade, småsjöng och rappade om godhet, förlåtelse och försoning. 

Radio Vatikanen gjorde ett urval av påvens radiotal från dennes krafts dagar. Unga italienska kompositörer hemma i techno, ambient, världsmusik och klassisk musik fick uppdraget att ge Profeten, Sonen och Den helige ande ett modernt snitt med rätt antal Beats per minute. 

Man förstår genast att Abbà Pater är producerad för ett ändamål, att vara världstäckande. Det garanterar Audiovisivi San Paolo som är världens största förläggare av religiösa böcker och skivor. Men den bakomliggande tanken var också att fira Johannes Paulus 20-årsjubileum som påve. 

Musiken på cd:n är utformad som en pilgrimsfärd med påven som guide genom fem olika språkområden. Och till ett av spåren, Pater Noster (Vår fader) har en spektakulär rockvideo producerats, som finns utlagd på Vatikanens och Sony Classicals webb-sajt. 

Produkten Abbà Pater verkar ha alla förutsättningar. De sjungande änglarna och apostlarna, flöjterna från fjärran, rymdklangerna och vivaldistråkarna, kombinerade med softa syntar, sugande basar och samplade ljud från applåderande folkmassor, torde inte stöta en enda lyssnare på denna planet. 

Nu talar ju inte ens påven fritt ur hjärtat eftersom han hämtat allt från Bibeln, och han sjunger hellre än bra. Men hans röst är ett fantastiskt instrument. Han är en recitatör av rang med stora retoriska finesser i fraseringar, pauser, små tonhöjdsskillnader, markeringar, ritardandon, accelerandon med mera. Till Abbà Paters försvar måste man säga att samplingarna från påvearkivet vinnlägger sig om att bevara Johannes Paulus musikalitet. 

För oss agnostiker som länge samlat påve-vinyler är ju bibelord monterade i musikaliska mönster inget nytt. Det är snarare så att fenomenet är satt i nytt ljus. För snart tjugo år sedan anmäldes Enigma för brott mot upphovsrättslagen, en munksångare hade anmält gruppen för stöld. Men sångaren från en välkänd spansk orden hade uppenbarligen inget emot själva stölden, däremot ville han inte skylta med sin röst i "världsliga sammanhang" som rockklubbar. 

Nu är det The Priests (Prästerna) som ger sig ut på turné för att lansera mixade psalmer på cd. 

Någonting har onekligen hänt. Den sekulariserade kristenheten måste hitta nya sätt att missionera och har samtidigt blivit ett av musikindustrins mest expansiva tro, hopp och kärleksterritorier under 2000-talet. 

I dag finns en tydlig strävan åt färre toner och tystnader, en minimal musik som lockar lyssnare i alla åldrar och religioner, via andlighet direkt eller genom tystnad. De spanska munkarna låg inte etta på listorna av någon orakelmässig anledning. Munkarna svarade i stället mot ett behov, förvisso i kombination med smart marknadsföring. 

Det är faktiskt en tanke som ofta slår mig när jag lyssnar till Arvo Pärts musik. Den lever på luft. I Pärts sakrala klangvärld upplever man hur fastetiden har tagit plats på scenen. Här har musiken efter stort lidande från tonsättarens sida avmusicerats för att nå fram till ett högre mål. 

Han uttrycker alltså inget personligt i sin musik, i stället är det en högre makt som trycker ut honom. Målet är att försvinna in i anonymiteten, och just därför upplever vi hans musik som så utomordentligt personlig. Och ingen har väl samtidigt kunnat undgå att musikklubbarnas trance ambient elektro musik egentligen strävar åt samma mål. 

Frågan är: Hur inverkar rummet på själva musikupplevelsen.
Kan musik ge nya insikter, leda in en person på nya spår? Vad finns det för likheter mellan starka musikupplevelser och religiösa upplevelser.
Av vad består den religiöst färgade upplevelsen; frid, atmosfär, gemenskap, budskap, kontakt med det ”andra”, möten med det gudomliga...? Bör man vara religiös för att spela musik i religiösa rum? 

Vi träffar kyrkomusiker Gudrun Raccuja och teologen/sociologen Jonas Bromander. Programledare Mikael Strömberg.