Odell och rättsäkerheten
Konstfackeleven Anna Odells examensarbete Okänd, kvinna kommer att gå till historien som ett av 2000-talets mest omdiskuterade konstverk. I går dömde Stockholms tingsrätt Anna Odell till dagsböter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande. Med andra ord för det motstånd hon bjöd polis och vårdpersonal under sin spelade psykos i januari, och för att ha åsamkat Stockholms landsting en "omotiverad vårdkostnad."
Två stesolidinjektioner á 17:60 styck: det är, som vi rapporterat tidigare, den omotiverade vårdkostnad åklagaren fört i bevis. Därutöver är det enligt tingsrätten uppenbart att Anna Odell tagit "förbrukningsmaterial" i anspråk. Alltså sådant som papperslakan och toapapper. Och eftersom rätten, får man anta, håller det för osannolikt att Anna Odell gjorde av med toapapper för 12.350 kronor under sina timmar på psyket, så ogillas landstingets skadeståndsanspråk på den summan.
Rätten anser det alltså inte bevisat att Anna Odell tagit några nämnvärda vårdresurser i anspråk. Ändå döms hon för att ha tillfogat landstinget ekonomisk skada, alltså för oredligt förfarande. Det är lite märkligt.
I Ekot ifrågasätter advokaten Lars Viklund om dasspapper och två sprutor Stesolid kan betraktas som skada, i brottsbalkens mening. Kan det inte det, vilket låter rimligt i mina öron, så döms Odell för ett brott ingen bevisat att hon begått.
Kan det vara så att tingsrätten brytt sig mindre om bevisläget, än om att tillfredställa de offentliga opinionerna?
Konstens tillskydare, genom att utdöma ett synnerligen milt bötesstraff på 2500 kronor.
De upprörda skattebetalarna, genom att - trots allt - döma henne för slöseri med offentliga medel.
De högljudda konsthatarna, genom att slå fast att den här sortens vågade wallraffande inte är något som konstnärer får ägna sig åt i Sverige.
Alla har, kort sagt, fått sitt. Man behövde bara tänja en aning på rättssäkerheten
Mårten Arndtzén, SR Kulturnytt
marten.arndtzen@sr.se
TIDIGARE I KULTURNYTT
