Maj Ödman – radiopionjär med socialt patos

Med sin okonstlade och raka ton visade hon hur man talade med och inte om barn. Genom hennes självklara respektfullhet trädde barn fram som egna individer i hennes program och hon skapade förståelse för deras situation. Hon såg det som en förutsättning för att ändra attityden till barn, och främst till dem som blivit osynligjorda och undanskuffade i samhället.
 


 
Maj Ödmans dokumentärserie Barn i blindskola sändes 1958-1962 där hon följer de två blinda pojkarna Bengt och Rolf Eriksson och skildrar deras utveckling under deras första skolår på Tomteboda blindinstitut.
 
Hennes arbete med serien blev också nyskapande när hon under en så lång tidsperiod följde en och samma social utvecklingsprocess. 
 



2005 sökte reportern Birgitta Ländin upp Bengt och Rolf Eriksson som vuxna. I den här intervjun berätta de om sina minnen från tiden på Tomteboda.
 

 
 
 
I programmet "Kamrat med farmor" från 1961 samtala Maj Ödman med Gertrud Rydbeck och hennes sonson Anders om hur gamla och unga kan förstå varandra.
 


I ett aldrig sänt reportage från 1958 mötte Maj Ödman i Sundsvall några elever i de första avgångsklasserna i nya enhetsskolan. I många hem blev det en ganska omvälvande omställning när barnen plötsligt skulle gå nio år i skolan.
 


 
 
Maj Ödman var också en ofta uppmärksammad TV-journalist och i början av 1960-talet blev det tittarstorm när hon i en programserie gjorde raka och öppna reportage om och med neurosedynskadade barn.
 
Bland de mest obehagliga reaktionerna var de som menade att det var stötande att över huvud taget visa den typ av handikapp i bild.

Maj Ödmans arbete om synliggörande ledde henne också i sitt arbete som Radiohjälpens chef 1965-1973.