Könsförtryck inte fungerande asylskäl

Kvinnor som söker asyl på grund av könsförtryck får sällan uppehållstillstånd i Sverige, det visar en granskning som P3:s Folkradion har tagit del av. Av 80 granskade asylfall fick tre kvinnor stanna, trots att det 1997 infördes en lag för att ta särskild hänsyn till förföljelse på grund av kön.
Annie flydde från Kamerun efter att ha blivit hotad till livet för att ha protesterat mot kvinnlig könsstympning. – Vi har ingenstans att ta vägen. Vi har ingen familj, vi är ensamma, säger hon. Fick avslag på asylansökan Annie kom till Sverige för snart två år sedan. När hon sökte asyl i Sverige hänvisade hon till lagen som säger att en person som känner sig hotad på grund av sitt kön är i behov av skydd. Men Migrationsverket och Utlänningsnämnden anser inte att Annie är i behov av skydd. De menar att hon kan återvända till Kamerun utan att riskera något straff för sina protester. Det tror inte Annie. – Om du inte springer för ditt liv kommer de att döda dig och om du gömmer dig var som helst i Kamerun så kommer de att få reda på var du gömmer dig, säger hon. 3 av 80 fick skydd Statsvetaren Maria Bexelius har studerat 80 fall mellan 1997 och 2000. Av dem fick tre personer asyl direkt. 30 kvinnor fick senare stanna men inte på sina flyktskäl utan av humanitära skäl. Lagen tillämpas sällan Maria Bexelius har följt upp lagen under de senaste åren och menar att myndigheterna även i dag sällan använder den. Lagen utgår från mäns aktivism Hon ser främst två anledningar till det. Den första är utredningarna av kvinnors flyktskäl som Maria Bexelius menar är bristfälliga. Den andra är att myndigheterna oftast utgår från mäns politiska aktivism och är blinda för kvinnors protester mot rådande normer, menar hon. – Det kan vara en kvinna som vägrar tvångsgifte till exempel och därför riskerar att misshandlas och i värsta fall mördas av sina släktingar och inte kan få skydd av staten. Hon är väldigt politisk och det måste man se. Det har UNHCR, FN:s flyktingorgan, sagt länge, att politikbegreppet måste vidgas. Man måste se att kvinnors politiska aktivitet kan se annorlunda ut än mäns, säger Maria Bexelius.
Lawen Mohtadi, P3 Folkradion lawen.mohtadi@sr.se