Textilt - konst eller konsthantverk?

Har textilkonsten hamnat i kris? Eller är höstens stora mängd utställningar beviset på motsatsen? Och hur står det till med det textila konsthantverket? Varför stickar färre? Per Feltzin har sett utställningar i Göteborg och Jesper Lindau talat med en forskare.
Det stora dragplåstret är förstås Kaffe Fassett på Röhsska Museet. Den amerikansk-engelske textilkonstnären har ju visats flera gånger i Sverige men det här är den största utställningen hittills. Hans mycket märkliga stickteknik och hans enorma färgprakt och blommiga val av motiv brukar vara det man kommer ihåg. Men han syr ju också lapptäcken och broderar kuddar. Det är slående hur mycket ljus och djup han får fram i främst sina lapptäcken. Som diamantprismor gnistrar trådar och tyger. Och utställningen sträcker sig bortom de stora utställningssalarna upp i Röhsskas 1700-talsutställning och den kinesiska. Att se en gigantisk Kaffe Fassett kudde bredvid en lika gigantisk Buddahfigur ger mig helt nya tankar av vad mjukhet och rundhet kan vara. Samtidigt som folk köar till Fassett pågår en stor satsning i Göteborg på konsthantverket som helhet. På ett femtontal olika gallerier, konsthallar och universitet visar man det senaste av främst det nordiska konsthantverket. På till exempel Konsthantverkshuset mitt i Göteborg kan man se den belgiska stickkonstnären Annie Wintein som tolkar en judisk konstnär som gasades ihjäl i Auschwitz. Teckningar förvandlas till små tröjor, eller små bitar av tröjor, i 40-tals stil. Ett litet rum fylls med stickade plagg där blandningen av historia och nytolkning är både ruggig och lockande. Som att hitta rara kläder i en garderob och plötsligt förstå att innehavaren var ett judiskt offer. Konsthantverkshusets utställning ingår som sagt i den stora utsällningen Nordic Contemporary Craft där man kan se huvuddelen av utställningen på kulturhuset Röda Sten i Göteborgs hamn. Det är en fascinerande utställning där olika material, genom att de står sida vida, befruktar varandra. Glasets blänk reflekteras i metallen som är insydd i plastväven som hänger nära ett textilt trådnät. Jag fastnade för mycket - till exempel Tina Olssons matta där vit snö av mohair kryper upp ur slags plattor av ull. En innergård i konstmattform. Eller Katrina Berglunds tre stora glasskålar där glaset är nästan tunt vävt samman. När ljuset fyller de skålarna är det tunt guld jag ser. Samtidigt är den här utställningen en knytnäve rakt i ansiktet på begreppet Konsthantverk. Det jag ser på Röda sten är konstinstallationer och väldigt lite Hantverk. Hantverk som något man kan bruka. Det är ju ingen ny diskussion, men sällan har jag känt den så tydlig. Jag må vara mossig, men inte är det här Hantverk. Det är bra konst, men varför inte kalla det för just det då? Frågan är om den här svårigheten att rätt identifiera vad det är, har att göra med att det blir färre och färre som ägnar sig åt textil slöjd i Sverige? Det visar nämligen en undersökning från Statens Kulturråd. Är hantverket, slöjden inte tillräckligt fin? Louise Waldén som är forskare vid Centrum för genusstudier vid Stockholms Universitet tror att det minskade intresset kan ha sin bakgrund i den låga status som traditionellt skapas kring kvinnliga aktiviteter. - Dels är det så att man buntar ihop det till det textila, man diffrentierar det väldigt sällan, vilket är ett tecken på låg status. Medan man skulle inte slå ihop tennis och ishockey och säga idrott som idrott. Det är någon sorts gröt av någonting som en man sade som jag intervjuade, det är sånt där som kvinnor man har omrking sig tar fram och pysslar med när man själv håller på med annat, säger Louise Waldén. Textil konst har låg status och de offentligt finansierade museerna sätter större värde vid oljemålningar, byggnader och träkistor än vid den textila konsten, anser Louise Waldén. Och det får effekt. Antalet utövare av textil slöjd har totalt minskat med 14 procent på 17 år. Bland kvinnor är siffran högre - där har 27 procent slutat och speciellt hemarbetande verkar överge textilen - där är siffran 41 procent, dett enligt siffror i Statens Kulturråds kulturvaneundersökning "Den kulturella välfärden". Vad händer då med textilen som konstform om intresset sviktar? Louise Waldén tror att det kan påverka negativt, en bredd behövs för att textileliten ska ha en bas - men det är ändå skilda världar - textilkonst och handarbate framför brasan är inte automatiskt samma sak. - På 90-talet och framöver har det markerats att det hör hemma i den kutlruella sfären som i sin tur är något som står över det här amatörmässiga som man håller på med hemma. Framför allt konsten har ett behov av att separera sig; vi har inte med handarbetet att göra utan det här är något annat, säger Louise Waldén. Och utställningarna i Göteborg var alltså Kaffe Fasset på Röhsska och den pågår till den 6 januari. Annie Wintein på Konsthantverkshuset kan man se till den 12 november och Nordic Contempory Craft på Röda Sten och andra platser i Göteborg pågår november ut. Och när vi talar om textilkonst kan jag berätta att Waldemarsudde i Stockholm just inlett visningen av en retrospektiv med verk av målaren och textilkonstnären Ingegerd Möller och den pågår till mitten av januari. Och det är inte det enda som händer inom textilen: På Form/design center i Malmö är man mitt uppe i utställningen Ett stycke tyg där elever från Textilhögskolan i Borås gjort kläder i ett enda tygstycke. På textilmuseet i Borås har just en utställning av den norska textilkonstnären Eva Skölberg startat och på Nordiska museet i Stockholm kommer man mitt i november ha en tvådagars konferens om det textila kulturarvet och genusforskningen. Plötsligt en höst har textilen exploderat. Per Feltzin och Jesper Lindau