Murens fall frihet för vem?

Att murar rivs är bra. Berlinmurens fall blev en vändpunkt. Men så här i firandet av 20-årsminnet är det många på den östra sidan muren som känner sig bortglömda av väst.

De vackra orden om frihet och demokrati klingar falskt i deras öron och de undrar helt enkelt för vem?

För alla de västeuropeiska företagen och bankerna som snabbt fick en ny marknad? För alla de som slog mynt av den snabba omställningen och blev ohemult rika? För kommunistpartipampar som bytte hatt och blev både rika och mäktiga i det nya systemet. För korruptionshajar och brottsyndikat som dragit fördel av transitionen?

Opinionsundersökningar bland de nyaste EU medlemmarna visar med nedslående tydlighet hur de känner sig lurade på demokratin och friheten. En majoritet av dem som svarade i Ungern, Bulgarien och Litauen tycker det har blivit sämre mot hur det var före murens fall.

Deras gemensamma nämnare är ofriheten som kommer av att inte ha råd. Att ha misslyckats i konsumtionshetsen och stå med höga räntor i euro på lånen för kylskåpet, tv:n, videon, tvättmaskinen och bostaden. Och allt är inte finanskrisens fel.

Länderna på Balkan vill alla också med i EU. I Serbien är över 80 procent positiva. Redan i december släpps de in i EU, visumkraven slopas. Men inte för Bosnien Hercegovina och inte för Kosovo. Två isolerade öar där ekonomisk ojämlikhet, misär, ja faktiskt ren hunger driver förbittrade människor i händerna på extremismen. I Bosnien oroas människorrättsorganisationer för att unga muslimer kommer att tolka Europas nej  som att Europa inte vill ha muslimer. Och så sås frön till nya extremistiska rörelser med religiösa förtecken.