Elak Snäll gör dyr sko
För att inte Bullerbyböckerna skulle dränkas i nostalgisirapens trivselträsk skapade Astrid Lindgren den alkoholiserade och elake skomakaren Snäll. För att riktigt bevisa hans bristande empatiska förmåga fick stackarn t.o.m. vara djurplågare. En snygg berättarteknisk detalj som sedan kunde leda till att den överempatiska Olle kunde rädda bandhunden Svipp och förvandla honom från en glesbygdspitbull till en lika glesbygdig inställsam cockerspaniel.
Jag kom att tänka på herr Snäll på söndagens hålögda ICA-besök. Jag hade just blippat streckkoden till den ekologiska kycklingen, langat den i kassen och - av en slump - tittat på vad priset blev.
191 f**ing, jä**la kronor!
För en kyckling?OK, den var på 1,6 kilo, men jag glodde ändå klentroget på priset och så raskt bort med den snälla kyllingen som smekts till döds av äppelkindade antropologiska odlare och - blippblipp - i med den elaka antibiotikastinna som torterats ihjäl av gummihandskbeklädda lågavlönade sadister.
Jag rullade surt min vagn vidare bland raderna på ICA. I den låg en hel del EKO-produkter, förmodligen mest för att det handlade om små förpackningar där jag inte insett prisskillnaden. Väl hemma satte jag på mig tänkarmössan och gled iväg: Vad borde varorna kosta om de skulle tillveras ekologiskt hållbart, utan att arbetarna besprutas så de tappar hår och öron eller tvingas jobba 17 timmar om dagen? Vad kostade Hr Snälls skor för bönderna för lite drygt hundra år sedan? Hur länge fick de arbeta för att få ihop till ett par sköna Bullerbysneakers? Vad kostar ett par handsydda skor i dag?
När jag var på Märta Mååsutställningen på Liljevachs frågade jag en av väverskorna hur lång tid det tar att väva en normalstor (ca 2.30 X 1.30) matta. Svaret blev: ungefär två månader, kortare om mönstret är väldigt lätt. Hmmm det sprakar under tänkarmössan, två månader gånger låg lön för en 50-årig väverska, kostnader för lokal, för ev. designer, återförsäljare mm och du har ett rimligt pris på sisådär 60-80.000. Känns det helt OK och rimligt för något du ska kliva på i hemmet?
Kändes det rimligt för några generationer sedan? Sparade borgerskapet i åratal för att få ihop till hemmets finaste matta? Jo, jag vet att arbetskostnaden stigt helt enormt. men ändå. På landet har vi trasmattor vävda av granndamer med en oslagbar känsla för färg och design. Även om dessa mattor förmodligen tar max halva tiden att väva jämfört med en avacerad röllakan så utgår jag från att man kan glömma att få en rimlig timpenning. Särskilt som trasmattorna på IKEA kostar några hundringar och på loppisar kanske en tjuga.
Ack ja, allt detta mest en uppgiven suck kring det faktum att vi inte längre kan tänka oss att betala vad någonting faktiskt kostar. Det må gälla kläder, mat, elektronik eller konst. För att få något som liknar betalt för nedlagt arbete måste en oljemålning av anständig kvalitet förmodligen kosta minst 30.000. Hur många konstnärer kan ta det? Det är lätt att kontra med: Och hur många kan betala 30.000 för något man hänger på väggen. I alla fall samma som har råd att åka med familjen på en ickeeuropiesk utlandssemester. Men jag inser att det är lite svårt att säga till barnen - den där utlandsresan vi talat så länge om - den hänger där!
Jag hör inga: Ooooo tack snälla mamma och pappa, för mitt inre öra.
Hr Snäll hade å andra sidan förmodligen vare sig konst på väggarna eller särskilt många souvenirer från elefantritter i Laos. Vad jag nu vill säga med det.
Gunnar Bolin
