Klimatförändringar slår hårt mot Afrika

Afrika är den kontinent i världen som spås drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är också kontinenten med minst pengar för att göra något åt saken, och med minst att säga till om i internationella sammanhang. Men till klimattoppmötet i Köpenhamn kommer ett enigt Afrika med både egna krav och inställningen att få igenom dem.

Snön på Kilimanjaro smälter. Om 20 år kan den klassiska vyn med den snötäckta vulkantoppen på Afrikas högsta berg vara ett minne blott, enligt det senaste värsta-scenariot från amerikanska klimatforskare. Enligt dem är det de stigande temperaturerna i världen som är den främsta orsaken till att glaciärerna på toppen nu smälter allt snabbare.

Den mytomspunna, omskrivna turistmagneten mitt ute på Tanzanias savann är kanske det mest iögonfallande, spektakulärt bildmässiga exemplet på vad som tros vara en effekt av klimatförändringar.

Men det är inte det enda, och inte det som hittills drabbat flest människor. I år har 10 000-tals människor blivit hemlösa efter översvämningar i Västafrika och över 20 miljoner människor är i akut behov av mat efter svår torka i östra Afrika.

Klimatförändringarna i världen kan ha bidragit till att förvärra både torkan och översvämningarna. Och extremväder som detta är något Afrika kan få se mer av när effekterna av klimatförändringarna växer, befarar klimatforskare.

Vattentillgången, som redan i dag är knapp på många håll i Afrika kommer också att minska, och orsaka stora problem för både människors tillgång till dricksvatten och möjligheten att utveckla jordbruket för att föda Afrikas växande befolkning.

Regnmängden kommer att minska och regnen falla mer sporadiskt och oförutsägbart i redan torra områden, enligt FN:s klimatpanel IPCC, och minskningen har redan märkts i Sahel-området och södra Afrika.

– Afrika kommer att drabbas först och mest. Så för oss afrikaner står mer på spel än kanske för någon annan, sa nyligen Etiopiens premiärminister Meles Zenawi, som leder Afrikas förhandlingsdelegation inför klimattoppmötet i Köpenhamn.

Inför Köpenhamnsmötet har nämligen det ovanliga hänt att alla länder i Afrikanska Unionen har enats om att tala med samma röst, och skickar en delegation ledd av Zenawi för att företräda kontinenten.

På ett möte i mitten av november i Etiopiens huvudstad Addis Abbeba kom de afrikanska nationerna överens om hur mycket pengar de ska begära i ersättning för de klimatförändringar som drabbar kontinenten, men som de fattiga länderna i Afrika har bidragit mycket litet till. Olika beräkningar gör gällande att kontinenten behöver mellan 30 och 100 miljarder dollar årligen för att kompensera för klimatförändringarna, och kravet som Afrika ska framföra på Köpenhamnsmötet ligger någonstans på den nivån, enligt Zenawi, som inte vill avslöja den exakta summan i förväg.

Afrika lägger också fram som krav att den rika delen av världen ska minska sina utsläpp med uppåt 40 procent fram till år 2020. Och den afrikanska gruppen har hotat med att lämna mötet om det inte blir någon form av överenskommelse både om ersättningen till världens utvecklingsländer och utsläppningsminskningar från de rika länderna.

De afrikanska länderna må i kraft av sin ekonomiska svaghet ha den vekaste rösten i det internationella samfundet, men de är å andra sidan många. Ett möte där de 52 hårt drabbade länder som Zenawi representerar inte är med på slutdeklarationen skulle sakna trovärdighet, och är inte troligt.

Omvärlden är också fullt medveten om de svåra effekter av klimatförändringarna som kan drabba de fattiga länderna bland annat på den afrikanska kontinenten, och till exempel har ju EU-länderna redan enats om att en sån ersättning bör betalas ut av de rika länderna.

Så någon form av ekonomisk "klimatkompensation" lär det bli till utvecklingsländerna under Köpenhamnsmötet. Vilken nivå den hamnar på är en förhandlingsfråga, och en av punkterna de 192 närvarande staterna måste komma överens om. Hittills har den afrikanska gruppen inte varit nöjd med de signaler som kommit om nivåer på ersättningen, men det är ju en fråga om en förhandling in i det sista.

För Afrika handlar det ekonomiska bidraget om att avhjälpa dubbla bördor. Både kompensationen för de skador som redan finns och spås öka, och där det är den rika delen av världen som har stått för utsläppen som tros ha bidragit till förändringarna.

Men det handlar också om att för en fattig kontinent kunna bekosta alternativ miljöteknik, för att inte självt börja bidra till miljöförstöringen när kontinenten nu står på startlinjen till en snabbare utveckling av sina ekonomier. Och det utan krav på att världens fattiga länder ska stå tillbaks i sin utveckling i klimatets namn.

Maria Sjöqvist
maria.sjoqvist@sr.se