Anklagelser om fusk i Hondurasval

Tv-bilderna från Honduras ger argument både åt dem som hävdar att valdeltagandet var massivt, och åt dem som hävdar att det var minimalt.

I vissa vallokaler, framför allt i mer välmående kvarter, syntes långa köer. I andra, huvudsakligen i mer marginella områden, låg vallokalerna nästan helt öde.

I förra valet, då Manuel Zelaya segrade, röstade 55 procent av de röstberättigade honduranerna.

Om valmyndigheten har rätt i att det den här gången var över 60 procent som deltog, så innebär det ett ordentligt bakslag för Zelaya, som ju uppmanade till bojkott av valet.

Men han själv och den nationella motståndsrörelse, som alltsedan kuppen i juni har krävt att han ska återinsättas, hävdar att valmyndigheten ljuger och att valdeltagandet inte ens uppgick till 35 procent.

En uppgift som, enligt Zelaya, baseras på rapporter från observatörer i varje vallokal i hela landet.

Men motståndsrörelsen pekar också på det oförklarade tekniska problem som gjorde att valmyndigheten började offentliggöra siffror först tre timmar efter det utlovade klockslaget, en tid som man menar användes för att manipulera siffrorna.

En annan underlighet är att det bläck som alla väljares pekfinger doppas i som ett bevis för att man röstat, på ett obegripligt sätt tog slut mitt under valdagen, men att valmyndigheten gav klartecken för att röstandet fick fortsätta utan bläck.

Dessutom, hävdar motståndsrörelsen, så var det en betydligt större del av väljarna som röstade blankt eller förstörde sina valsedlar än vad som framkommit i de officiella resultaten.

Att den enda oppositionella tv-kanalen hindrades från att sända under valdagen tas också som ett bevis för att myndigheterna ville dölja vad som egentligen hände.

Ännu har motståndsrörelsen inte presenterat några tunga bevis för sina anklagelser om fusk, men indicierna är ändå så pass allvarliga att den övriga honduranska pressens rubriker om att valet var en triumf för demokratin, klingar lite ihåligt.

Lars Palmgren, Santiago
lars.palmgren@sr.se