Strömbron 08.35

Emellanåt går jag från Slussen, dit min förortsbuss för mig, till Radiohuset. Latare dagar endast till Kungsträdgården eller Nybroviken. Vid regn direkt till busshållplasten.
Vid förrgårdagens promenad över Strömbron gick jag bakom en svartklädd man och hans Rottweiler. Den hade svans. Jag har inte vant mig vid kuperingsförbudet. Vissa, särskilt släthåriga hundar, ser rätt konstiga ut med en viftande, endast lätt behårad svans. Rottweilerns rörde sig fram och tillbaka. Signalerade säkert något intressant till den som kunde tolka det. Hunden stirrade, medan den travade bredvis husse, genom brostaketets spjälor ner på de olika sjöfåglar som guppade på Strömmens strida vatten. Stirrade och småmorrade. Så flög en mås upp, kväkte något och flög över våra huvuden. Rottweilern gav ifrån sig ett lågt gläfs och följde den längtansfullt med huvudet. Husse skrittade på. Märkte ingenting. Så, från ingenstans, kom en kvinna med bestämda, glada steg mot dem. Hon hade en grå stickad mössa, svart jacka, jeans och sedvanliga stövlar upp på vaden. Hon gick och småskrattade. Mitt på blanka novembermorgonen. Rottweilern stirrade i luften. Kvinnan stirrade på Rottweilern och hastigt, likt en oväntad trumpetstöt i en stillsam gitarrballad la hon av ett jättesmil och höjde ögonbrynen. Mot hunden. Husse märkte inget. Rottweilern vände sig förvånat om efter henne men övergick snabbt till fågelskådande. Eftersom jag inte var föremål för leendet stirrade jag rakt fram.
Jag gick hela vägen till jobbet just denna dag. Jag går inte utmed kajerna om jag kan undvika det. Vet faktiskt inte riktigt varför, men jag har märkt att jag hamnar på Österlånggatan och Riddargatan snarare än utmed vattnet om mitt undermedvetna får styra.
Det kanske bara blåser mindre där. 
Gunnar Bolin