Kollegerna viktigare än maskinerna för Nobelpristagaren i Cambridge
Att ha nära till duktiga medarbetare är viktigare än att ha nära till den avancerade utrustning som ibland behövs i forskningen. Det tycker en av årets Nobelpristagare i kemi, Venkatraman Ramakrishnan, i brittiska Cambridge. Vetenskapsradion har besökt honom hemma i labbet.
Venkatraman Ramakrishnan får Nobelpris för att ha avbildat cellens ribosomer på atomnivå. Forskningen görs delvis i mycket avancerade anläggningar som kallas synkrotroner.
Men någon sådan finns inte i anslutning till Ramakrishnans labb. I stället ser det ut som vilket labb som helst – men skenet bedrar lite, säger Ramakrishnan:
– Utrustningen här är väldigt dyr. Det kan vara missledande för att det inte ser så nytt ut, men det är dyrt.
Utrustningen står i speciella kylskåp med glasdörrar och påminner om stora dataservrar. Därinne pågår reningen av ribosomer. Resten av labbet består av vanliga labb-bänkar, kolvar med olika lösningar i och provrör. Här går forskare omkring i vita rockar.
Men det finns alltså inte någon synkrotron här - det redskap som används för att göra kristallografin, som har lett fram till Nobelpriset till såväl Venkatraman Ramakrishnan som hans kolleger Ada Yonath i Israel och Thomas Steitz i USA.
Du föredrar att vara här framför att vara vid en synkrotron. Varför?
– Det viktigaste är att ha bra kolleger och doktorander omkring sig, och att ha stabil finansiering. En synkrotron kan man alltid resa till om man får fram kristaller. Har man inte bra kolleger och doktorander omkring sig är man inte hjälpt av att ha en synkrotron i närheten, säger Venkatraman Ramakrishnan.
Tidigare publicerat på samma ämne:
Länkar:
