Andra undersökningar om sexuella trakasserier
Det finns ett flertal olika resultat i undersökningar om sexuella trakasserier i olika yrkesområden. De är svåra att jämföra eftersom frågorna har ställts på olika sätt, de rör olika tidsperioder och de handlar om yrkesområden som skiljer sig åt.
De är också gjorda vid olika tider då definitionerna av sexuella trakasserier har varit olika. Den 1 juli 2005 ändrades till exempel jämställdhetslagen så att sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön uttryckligen delades upp. Här är något om vad några undersökningar har kommit fram till genom åren.
ARBETSMILJÖN 2007
Statistiska centralbyrån, SCB, genomför vartannat år en arbetsmiljöundersökning på uppdrag av Arbetsmiljöverket. 2007 svarade 7 729 personer, i den sysselsatta befolkningen i åldern 16-64 år, bland annat på frågan om de hade utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats det senaste året.
2 procent av kvinnorna och 1 procent av männen hade utsatts för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater. Tio procent av kvinnorna och tre procent av männen hade utsatts för sexuella trakasserier från andra personer.
FRID-A
4 000 slumpvis utvalda kvinnor inom LO och TCO tillfrågades 1987. I enkäten ställdes enbart frågor om trakasserier av sexuell natur.
Av de drygt 2 000 kvinnor som besvarade enkäten uppgav 17 procent att de hade utsatts för sexuella trakasserier av chefer, arbetskamrater och/eller av patienter eller kunder någon gång i arbetslivet. Totalt uppgav hälften av de utsatta kvinnorna att de hade trakasserats av någon i arbetsledande ställning.
POLISEN
Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen gav 1998 i uppdrag till Statistiska centralbyrån att genomföra en undersökning angående sexuella trakasserier bland alla kvinnliga poliser i landet. En uppföljning av 1998 års undersökning gjordes 2001.
15 procent av samtliga kvinnliga poliser uppger att de har varit utsatta för trakasserier av sexuell natur från chefer eller arbetskamrater i undersökningen genomförd 1998. Motsvarande andel i uppföljningen 2001 var 12 procent.
8 procent av de tillfrågade civilanställda kvinnorna inom polisen (ett urval på 2 700, 1998) svarar att de har varit utsatta för trakasserier av sexuell natur från chefer eller arbetskamrater. Motsvarande andel i den senare undersökningen (2001) var 6 procent.
Undersökningsperioderna varierar något mellan de två studierna. I den första studien ställdes frågor om erfarenheter av trakasserier under en dryg treårsperiod. Undersökningsperioden i den senaste studien var 10 månader kortare. Svarsfrekvensen i undersökningen från 1998 var 84 procent och i undersökningen från 2001 svarade 81 procent av de kvinnliga poliserna och 76 procent av de civilanställda kvinnorna.
FÖRSVARET
Den senaste studien om förekomsten av sexuella trakasserier bland kvinnor inom försvaret genomfördes 2005 av Försvarshögskolan.
Studien visar att 35,9 procent av de kvinnliga officerarna inom Försvarsmakten hade utsatts för sexuella trakasserier. Av de kvinnliga värnpliktiga var siffran 35,7 procent och av de civilanställda 13,2 procent.
Av de tillfrågade hade 64 procent av officerarna svarat och för de värnpliktiga är siffran 46 procent. Studien avseende civilanställda byggde på ett stickprov, ingen svarsfrekvensen finns angiven.
Källor:
Kunskapsöversikt Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön i arbetslivet, JÄMO 2006
Arbetsmiljön 2007, Arbetsmiljöstatistik Rapport 2008:4, Arbetsmiljöverket
