Höga uranhalter i vattnet
Uppsalas kommunala dricksvatten har fyra gånger så höga uranhalter än vad som rekommenderas av livsmedelsverket och WHO för att inte riskera att påverka njurarnas funktion.
I närmare tio år har detta varit känt för kommunen men ännu har inget gjorts för att få ned värdena.
– Det här är en hälsomässig bedömning för att skydda konsumenterna och genom att livsmedelsverket har satt det här riktvärdet så hoppas man ju att de ansvariga, kommunen, ser till att riktvärdet upprätthålls, dvs att man sänker halterna, säger Toxikologen Kettil Svensson vid Livsmedelsverket.
På grund av hälsorisk har livsmedelsverket satt upp ett riktvärde, att dricksvattnet inte bör innehålla mer än 15 mikrogram uran per liter. Uppsala ligger i snitt på 20 mikorgram, men tittar man närmare på de olika områdena i kommunen så kan man se halter som är mer än fyra gånger så höga. Medicinska studier visar att uran i dricksvatten kan påverka njurarnas funktion. Det såg man bla på personer i Finland som hade utsatts för 200-300 mikorgram uran per liter vatten över en lång tid. Men riktvärdet på 15 mikrogram är ändå nödvändigt förklarar Kettil Svensson vid livsmedelsverket.
– Med den studien som grund och sammanvägt med försöksdjursdata och yrkesexponering och soldaterns exponering i samband med krigshändelser så kan man säga att 15 mikorgram bör det vara. Det kanske till och med bör vara något lägre.
Att man har förhöjda halter av Uran i dricksvattnet på flera ställen i länet har varit känt i närmare tio år. Forskare på SGU, Sveriges Geologiska undersökning har uppmärksammat Uppsala kommun på problemet. Trots det är uranhalterna fortfarande höga.
Sven Ahlgren är planeringschef vid Uppsala Vatten och Avfall AB menar ändå att detta är ett nytt problem för dem.
– Alltså, metoder som tar bort uran har vi identifierat. Men vad händer mer när vi tar bort uran när vi använder dem, frågar sig Sven Ahlgren och vill inte att de positiva beståndsdelarna i Uppsalas vatten ska försvinna när metoderna används. Dessutom vet man inte i dagsläget hur man ska hantera det uran som blir som rest, berättar han.
Mona Wahlund
mona.wahlund@sr.se
