Churchill - reserv till nobelpriset

1953 fick Winston Churchill nobelpriset i litteratur, och det ansågs som ett överraskande val av den dåvarande Svenska Akademien. Nu får man äntligen läsa hur de resonerade, eftersom Akademiens tidigare hemlighållna handlingar offentliggjorts.
1953 fanns 25 förslag till Nobelpristagare i litteratur. Efter att ha valt och vrakat kvarstod tre finalister - Robert frost, Walter de la Mare och Haldor Laxness. Churchill hörde inte till dem. Men i det läget förklarade plötsligt Akademiens dåvarande ständige sekreterare Anders Österling, att ingen av finalisterna var vare sig värdig eller lämplig. 1949 ställdes nobelpriset i litteratur in, och det ville man inte tvingas göra igen 1953. Därför föreslog Österling att Winston Churchill skulle få priset. Churchill var ett namn som sedan 1946 årligen föreslagits men lika regelbundet förkastats av tre skäl. För det första reserverade man sig mot Churchill som litterär Nobelpristagare. För det andra fruktade man att ett eventuellt pris skulle uppfattas som en politisk belöning av Churchills insatser under andra världskriget. För det tredje att det skulle uppfattas som ett inlägg i den inrikespolitiska debatten om Sveriges roll under andra världskriget. Men på grund av kännbar kandidatbrist och ovilja att ställa in priset igen, gör Akademien ett lappkast, glömmer alla tidigare invändningar och ger priset till Winston Churchill. Kurt Johanneson är professor i retorik vid Uppsala Universitet, och har svårt att smälta Akademiens tankegångar. - 1953 hade ju det kalla kriget hårdnat till, och Churchill hade, genom sitt tal om järnridån som skar sönder världen i två halvor, blivit en oerhört betydelsefull faktor i det politiska spelet. Tänk om det är så att priset delas ut på det här sättet, i brist på andra värdiga kandidater, varje gång? säger han