”Hela livet försvann på tolv sekunder”

Röda Korschefen Christer Zettergren kom på tisdagesmorgonen till området.

– Förstörelsen är mycket större än vad inbillat sig efter att ha tittat på tv-bilder. Det här är ju andra världskriget! Man ser kvarter efter kvarter efter kvarter och det finns ingenting kvar, inte ens en vägg kvar. Allt är raserat.

– När vi kom in i staden i morse så såg man inte ens några människor. Helt dött.

– Det som slår en också är att träden står kvar och vägarna är hela. Men det finns inga hus.

Men en del familjer har återvänt och satt upp tält där deras hus låg, berättar Christer Zettergren. De hoppas kunna bygga nytt.

108 000 tält har delats ut flera hundra tusen filtar. Vattenvagnar och en och annan kärra med apelsiner passerar.

På frågan vad som är svårast, svarar Röda Korschefen.

– Jag frågade en man om detta och han sa det största var att hela livet försvann på tolv sekunder, för det var vad jordbävningen tog. Jag vill att det ska återvända också. Frustrationen är hur länge vi ska gå så här, en månad, två månader, tre månader? Vi får mat, vi får tält, vi har värme i tälten. Men mitt liv, när får jag tillbaka det, frågade mannen.

Känslan av hopplöshet, 200 000 människor som överlevde, men förlorade sina liv - det är nog det som skär mest i mig, säger Röda Korschefen.

– De värsta siffrorna för mig, mitt i katastrofen, är att det var 150 internationella team här från 44 länder och tillsammans var de 1 800 personer. De lyckades rädda 22 personer.

Vad drar du för slutsats av det?

– Att de som gör nytta i en sådan här stor katastrof är de som är här från början. Det vill säga det är grannar och vänner som bor här. Det är de som gör det stora arbetet. Nu är naturligtvis de här 22 värda att rädda, men man måste fundera på hur man använder sina resurser, därför att resurserna är klart mindre än behoven.

Alice Petrén
alice.petren@sr.se