Victoria Borisova-Ollas och Daniel Börtz
Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? I det fjärde programmet I Birgitta Tollans nya serie Klang! - "Ord och bild blir musik" möter vi Victoria och Daniel – men inga vanliga kungligheter - utan två personer ur vårt levande tonsättargarde, tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas. Han är sprungen ur den skånska myllan, hon är född i Vladivostok i Ryssland och utbildad i Moskva och London. Båda har en stark relation till språket och har gjort musik till både nutida och klassiska textförlagor.
– Skillnaden mellan att tonsätta klassisk och ny text är inte så stor. Det väsentliga är att den går att förankra i min egen tid. Men jag kan inte tonsätta en flummig text späckad av beskrivningar, utan föredrar det stramare, berättar Daniel Börtz, en av våra främsta opera- och oratorietonsättare. Operan Backanterna från 1991, regisserad av Ingmar Bergman, är baserad på Euripides talpjäs.
Börtz skrev även musiken till oratoriet ”Hans namn var Orestes” från 2004, baserad på Aischylos pjästrilogi Orestien.
Operan Goya, om bildkonstnären, med musik av Daniel Börtz och libretto av Magnus Florin, hade sin urpremiär vid Göteborgsoperan 2009.
– Tonsättare funderar över detsamma som alla konstnärer: höjdpunkter, lågpunkter, lyriska passager och annat. Ett operaverk som bara går på och går på kommer ingenstans. Det är spelet mellan dagrar och mörker som skapar ett spännande, levande konstverk, berättar Daniel Börtz.
– I mitt fall blir det sällan musik utan texter, vilka ofta ger mig inspiration till mina stycken, men jag skriver nästan aldrig för sång. Det sjungna ordet kan göra allt övertydligt, säger Victoria Borisova-Ollas.
– När jag läser en dikt hör jag genast olika tempi och orkesterklangens färg. Sedan kommer den inlärda tekniken in och jag är som en byggandsarbetare bakom partituret.
Victoria Borisova-Ollas komponerade musik till en scenföreställning utifrån författaren Salman Rushdies 600-sidiga roman ”Marken under hennes fötter”. Det blev 90 minuters musik där myten om Orfeus och Eurydike har en central plats. Men här är det Eurydike som räddar Orfeus tillbaka till livet.
2009 uppfördes Borisova-Ollas’ tonsättning av Psalm 42 i bl a Berlin. Stycket var beställt av den internationella Bachakademin i Stuttgart med anledningen av firandet av Felix Mendelsohn 200 år. Uppdraget var att skriva ny musik till en text som också Mendelsohn använt.
– Vi borde prata mindre om bra och dåligt, nyskapande och traditionellt. Man skall istället vårda det egna uttrycket. Alla människor kommer från olika källor, säger Victoria Borisova-Ollas.
Victoria Borisova-Ollas’ hemsida:
