Picassostatyns väg till Kristinehamn

Redan som ung konstnärsstudent hade Bengt Olsson torgfört en idé om att Picasso skulle kunna vara så intresserad av att få göra något riktigt monumentalt verk att han rentav skulle kunna tänka sig att donera ett sådant. Olsson hade sett fotografier från den berömde konstnärens atelje  med en skulpturserie kallad ”les dames de Mougins” med hustrun Jaqueline som modell. De där skulpturerna kände Bengt Olsson i sitt hjärta att Picasso skulle vilja få göra i stor skala.

I slutet av 1950-talet träffade Bengt Olsson av en händelse den norske målaren Carl Nesjar som börjat experimentera med ett nytt betongmaterial. Picasso hade fascinerats av betongens konstnärliga möjligheter och inlett ett samarbete med Nesjar. Hemma i Nesjars ateljé fick Olsson syn på ett av ”Les dames”-verken igen och Nesjar berättade att den skulle kunna förverkligas för en summa om 150 000 kronor. Men det var bråttom! Staden New York, USA väntades lämna ett anbud inom kort.

Bengt Olsson insåg att detta var ett unikt tillfälle, åkte hem och lyckades övertyga kommunpolitikerna i Kristinehamn att slå till. Pablo Picasso godkände donationen med ett kortfattat ”Oui- Picasso 7.7.1964” signerat på ett fotomontage av skulpturen på dess tilltänkta plats vid inloppet till Kristinehamn med Vänern i fonden. Arbetet kunde ta sin början.

På midsommarafton 1965 invigdes skulpturen, 15 meter hög. Picassos största verk i hela världen! Skulpturen är utförd i naturbetong och dekoren har sandblästrats fram. Pablo Picasso följde Carl Nesjars arbete genom filminspelningar, men kom aldrig själv att få se sitt verk i verkligheten. Det har dock många andra gjort, Picassoudden är Kristinehamns populäraste besöksmål och ett av de viktigaste varumärkena i Kristinehamns marknadsföring.

Ulla Walldén
ulla.wallden@sr.se