konst

Meta Isaeus-Berlin målar Orfeusmyten

Meta Isaeus-Berlin har en lång och framgångsrik karriär bakom sig som både installationskonstnär och målare. Just nu är hon aktuell med två utställningar i Sverige och snart en i Paris. Det är Galleri Andersson/Sandström som i lokalerna i Umeå, respektive Stockholm, visar utställningarna Orfeus och Reminiscenser med 16 nya målningar.

– Jag vill göra målningar som innehåller allting. Jag tycker det är ointressant att göra en helt mörk målning eller en helt ljus målning - jag gillar just den här ambivalensen att man inte riktigt vet- det tycker jag är mest intressant, säger Meta Isaeus-Berlin.

Att kliva in i Meta Isaeus-Berlins värld av målningar kring myten om Orfeus och Eurydike är som att ge sig ut på en suggestiv resa, såväl yttre som inre, full av längtan. Verkligheten och fiktionen går sida vid sida och det är på samma gång figurativt och abstrakt. Ett myller av färger - och så plötsligt en påtaglig blekhet.

Det är ju drömmen om kärlek också, så det är både död och kärlek och många, många olika rum i olika personers hjärnor och det är oerhört lockande att jobba med.

Som alltid genom hela Meta Isaeus-Berlins konstnärskap så utgör vatten en viktig beståndsdel. I målningen "Orfeus ger sig av" så gör han det förstås genom vatten. Hela bilden, med stora snäckor, en mansskjorta, hav och moln, består egentligen av massor av linjer. Det är rörelsen som är det viktiga, och den gungande havshorisontlinjen bidrar till att skapa spänning i kontrast till den hårda bordsytan. 

I målningen "Jag minns Eurydike" ser vi henne bakifrån med Orfeus ögon där hon sitter i sitt vita nattlinne och blickar ut över en sjö.

Jag är inte alls klar med den här myten - det är också så. Det här känns som en början, verkligen.

Det är så fint när man ser hur du har målat hennes kropp - man ser att det är med hans kärleksfulla ögon.

Ja just det. Det är kul att du säger det för det var så jag tänkte också, att det får ju vara en kärleksbild. Och det här nattlinnet som hon har hasat runt i ett tag är ju också en intimitetssymbol.

Nu ägnar du dig enbart åt målningar, du har lagt installationerna åt sidan. Tills vidare, i alla fall?

– Ja, i princip har jag det. Jag är helt nöjd att vara i måleriets värld, även om jag också börjar intressera mig för vissa material. Men jag tänker inte borra mig in i det för jag behöver den här tiden att ägna mig åt måleri, men jag kommer antagligen någon gång att hålla på med form eller materia i någon form.