Harjoittelijan viikko Sisuradiossa

Hei! Mun nimi on Suzan ja olen ollut harjoittelussa täällä Sisuradiossa nyt viikon verran. Ja tästä voit lukea mitä olen saanut tehdä ja minkälaista se on ollut! Kirjotan ruotsiksi, koska se on mielestäni helpompaa.

Måndag 3 maj
Idag var min allra första uppgift på Finska Pinnar att skapa en spellista med musik för musikprogrammet Tähti. Det gick bra men det var väldigt svårt att välja ut låtar eftersom att det finns så väldigt många man vill dela med sig av. Men nu blev det som det blev. Helt okej

Tisdag 4 maj
Nu skulle vi sätta ihop spellistan och spela in klipp där jag berättar om mina låtval och sådant. Det var en intressant process men inte så kul att få höra sin röst eka på finska. Sen fick jag se hur klippningen av det hela går till. Det skulle bli exakt 57 minuter med både musik och prat.

Min nya uppgift är att sätta ihop ännu en lista med musik. Temat är sommar, så de låtar jag väljer ska på något sätt, enligt mig, vara kopplade till sommaren. Det behöver inte vara så att låtarna handlar om just sommar men att de kanske förmedlar den där sommarkänslan.

Onsdag 5 maj
Jag fick vara med under livesändningen av Huomenta Ruotsi med Helena Huhta. Egentligen började sändningen redan 06:00, men eftersom att det är en så ohuman tid så behövde jag bara vara där från klockan åtta. Det var kul att se hur allt går till och så fick jag lite grund över vad ska tänka på när sändningen sker live. Men jag tror inte att jag själv skulle klara av det jobbet med ett sådant ansvar.



Efter det åkte jag till Cityterminalen. Jag skulle få se hur intervjuer går till. Fick helt enkelt se på. Och vad jag lärde mig var väl att det inte behövs två för att intervjua en. Så det jag gjorde mest under den tiden var att iaktta. Viktigt under intervjuer är att försöka kunna ställa de rätta frågorna. Så att man kan skapa följdfrågor och kunna diskutera svaren.

Torsdag 6 maj
Halv tio var jag vid Kungsträdgården för att fotografera körsbärsträden. Bilderna var menade att vara med på Sisuradios hemsida. Men tyvärr glömde jag hem USB-kabeln för kameran. Så nu blev det inte så. 

Jag fick prova att höra hur min egna röst låter i en mick. Det var ju ingen höjdare men fortfarande en intressant upplevelse. Man får helt ekelt ta och vänja sig vid sin röst.

Under eftermiddagen firades en från personalen som fyllde år. I sammanhanget fick man tårta och jag fick en frisbee som en sorts souvenir för att minnas min tid här.