Sörmland

Sämre hälsa för anhöriga

Många anhöriga blir själva sjuka av att leva med en demenssjuk. Kerstin utanför Eskilstuna är en av många som vårdar sin demenssjuka man hemma och för henne är stödet och avlastningen avgörande.

Malin Sjöberg är anhörigkonsulent i Torshälla och jobbar med att stötta anhöriga, hon berättar att många blir på sikt väldigt trötta.

– Demenssjukdom är ju en anhörigsjukdom i högsta grad. Det är ett enormt sorgearbete att ha en närstående som drabbas av en demenssjukdom. Dels så försvinner ju personen en gång in i sjukdomen, och sen försvinner den ju en gång till sen eftersom det här är en sjukdom med dödlig utgång, säger hon.

Kerstin vårdar sin demenssjuka man hemma 14 dagar i månaden, resten av tiden är han på korttidsboende. Hon hade inte klarat sig utan stöd och avlastning.

– Det är jobbigt, tungt och plågsamt att se sin äkta man så slukad av sjukdomen att han förlorar både personlighet och färdigheter, säger hon.

Anhörigkonsulenten Malin Sjöberg tror också att många anhöriga känner ett stort ansvar och att de måste dra lasset själva.

– Särskilt den generation som finns just nu, för där är det väldigt mycket i nöd och lust. Nu har man levt i lust och nu är det dags för nöd. Även om man väljer det så tror jag att man känner att man inte har så mycket val, för att det är det som förväntas av en, säger Malin Sjöberg.

Eva Götell är lektor på Mälardalens högskola och forskar inom demensvård. Hon har upplevt att många anhöriga själva blir sämre av att leva med sin demenssjuka livskamrat.

– Det har ju visat sig att de personer som blir anhörigvårdare, att det händer att de drabbas av egen ohälsa. Därför att det är väldigt svårt och tungt att bli anhörigvårdare till en demenssjuk, säger forskaren Eva Götell.

Anastasia Konstadinidis
anastasia.konstadinidis@sr.se