14 maj 2010

Disco! – vilken stil reflekterades egentligen i 70-talets spegelbollar ?

I veckans STIL kastar vi oss in i dansens virvlar bland glittrande spegelbollar och den hedonistiska livsstil vars soundtrack under 1970-talet kom att kallas för ”disco”. Det är ingen tillfällighet att dagens stora multimediastjärna Lady Gaga uppträder i en kostym utformad som en discoboll. För utan disco ingen Lady Gaga, skulle man kunna påstå. Ja, det är en hel del som varken skulle se ut – eller låta som det gör – utan just disco. I programmet gräver vi under den glittriga ytan och hittar en sorts subversiv verksamhet.

Mellan 1973 fram till 1979 var det disco som dominerade inom musiken, till många rockkritikers stora fasa. Genren betraktades som ytlig och fullständigt tom på innehåll. Disco kom att beskrivas som ett tydligt exempel på det självupptagna 70-talet, en tid som författaren Tom Wolfe kallade för ”The Me Decade”, till skillnad från det idealistiskt färgade 60-talet. Men så fanns det ingen plats för urtvättade batiktröjor och akustiskt gitarrplonkande i discokulturen.

Där fläktade den falsettsjungande sångaren Sylvester sig självklart med en solfjäder, långt innan Karl Lagerfelt kom på idén. Barry White såg till att hela hans Love Unlimited Orchestra bar smoking och bandet Chic klädde sig i välskräddade plagg från Armani och Norma Kamali (” att få bära något som fick mig att framstå som en kvinna, och inte en leksak – hur politiskt är inte det?”, som bandet sångerska Alfa Anderson påpekat). Men många artister poserade också ogenerat i  överdådiga  huvudbonader och storslagna dräkter som skulle imponerat på dom egyptiska kungar och drottningar man försökte efterlikna. Ord som diskret och nedtonat var inte särskilt vanligt förekommande, eller eftersträvansvärt.

Många drogs med i discodansens virvlar och bländades av blinkande stroboskopljus och bedövades av dunkande discobeats som upprepade dansa, dansa, dansa… Att just dans kan var mer än bara dans berättar Petter Wallenberg, medförfattare till boken Bögjävlar ( och den nyligen lanserade discoklubben Jävla bögbar). Han förklarar även attraktionen med blondinen Amanda Lear som fortsätter att fascinera, långt efter sin discohit The Fashion Pack.

I programmet berättar vi om hur just mode kom att lyfta det omsusade diskoteket ”Studio 54” i New York som var en magnet för dåtidens kändisar. Ingen annanstans kunde man se Elizabeth Taylor, Mick Jagger, Truman Capote, Andy Warhol, Diane Vreeland, Halston och Calvin Klein gulla tillsammans i sofforna. Men det var ingen slump. Om hur det kom sig berättar vi om.

Vi ger även en inblick i hur Sidney Onayemi – eller kort och gott Sidney– förändrade det svenska sättet att dansa på – till mångas förtret.

Jerry Jansson berättar om vilken effekt den enorma spegelbollen fick på Stockholms svar på Studio 54, Café Opera. Och så får vi höra hur dans, klubb och mode fortsätter att samverka. Göteborgsprofilen Annika Berger är modeskaparen bakom det internationellt uppmärksammade klädmärket Skyward, och dessutom festfixare.

Veckans gäst är Calle Dernulf, dansmusikexpert (och just nu producent för P3 Populär).