Metoder mot psykisk ohälsa hos unga saknar stöd

Det finns en bred flora av metoder som används ute i kommunerna för att hindra barn och unga från att börja må dåligt och antingen bli stökiga och utåtagerande, eller inåtvänt depressiva. Det handlar om allt från föräldragrupper och familjestöd till samtalsgrupper för unga genom skolan.

Statens Beredning för medicinsk utvärdering (SBU) lägger idag fram en genomgång som visar att flera av dessa metoder saknar uppbackning av vetenskapligt stöd för att de fungerar. För några av metoderna, har SBU funnit ett visst vetenskapligt stöd.

– Det här är en väldigt omfattande verksamhet. Det finns 125 olika program, minst, runt om i landets kommuner som har det uttryckliga syftet att de ska förebygga psykisk ohälsa hos barn, säger Ann-Charlotte Smedler, docent i psykologi vid Stockholms Universitet och ordförande i SBU:s expertgrupp om metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn.

Hur många av dem är det som man borde sluta med och styra om till någonting annat?

– Stora merparten. Absoluta lejonparten, säger Ann-Charlotte Smedler.

SBU hittade i sin internationella genomgång sju metoder som har begränsat vetenskapligt belägg – varav fyra finns i Sverige. Ytterligare lika många har stöd i enstaka studier.

Enligt SBU är det dessa metoder man bör rikta in sig på och samtidigt satsa på forskning och utvärdering så att man får veta vad som verkligen fungerar bra. Det är mycket tid och resurser som läggs på arbetet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga, enligt SBU.

– Då är det ju viktigt att vi vet att tiden och resurserna används på rätt sätt, i synnerhet som det är någonting så viktigt som de syftar till att åstadkomma, säger Ann-Charlotte Smedler.