Kronprinsessan Victoria i exklusiv intervju med Ekots Bengt Hansell

Välkomna till ett reportage om Kronprinsessan Victoria. Med lite om vad hon gör, och vilken betydelse det kan ha. Och hur ser hon på sin roll som kronprinsessa?

Musiken här är Wilhelm Stenhammars Sverige, som framförs av elever vid Kungsholmens Musikgymnasium. Det är en kall lördag i januari i Stockholm, när kronprinsessan återinviger Norrbro mellan slottet och stadsdelen Norrmalm i Stockholm. 

Vi börjar i ett vintrigt Gränna, som Kronprinsessan besökte i februari.

Hon skulle berätta om sina resor till Arktis med kronprinsarna i Norge och Danmark, Haakon och Fredrik, på polarcentret i Gränna Museum och också lyssna på polarforskare hon träffat.

Jönköpings Postens lokalredaktör Hans Järeby bevakade besöket:

– Ja, jag måste säga att jag blev överraskad över hennes öppna sätt. Hon tog sig ju tid att tala med Grännabor som stod här och väntade på att få en skymt av henne när hon kom hit. Alla trodde ju att hon skulle springa in i museet och sen vara borta. Men hon stannade till och sa hej och frågade lite och det tjänade hon många bonuspoäng på måste jag säga.

– Sen i själva seminariet gjorde hon ju faktiskt en show, kan man säga, när hon pratade med Anders Karlqvist om den gemensamma resan med Oden till Arktis. Och det blev man ju också lite överraskad över. Och hon nästan trumfade över Anders där, tycker jag.  Som en tronföljare bör vara kanske, om man nu får uttrycka sig så, säger lokalredaktör Hans Järeby. 

Kronprinsessan Victoria (på seminariets scen):

– Om jag får inflika så var väl det här första gången vid besöket i Stordalen, tror jag det heter, som jag verkligen får upp ögonen för problematiken med permafrostens upptining, med vilken fart det sker. Och de mängder med metangas som frigörs och hur det rubbar balansen i naturen, balansen mellan djur och växter. Det är en bild som jag bär med mig, på vilket sätt vissa växter som inte ska finnas där, tar över. Det här sker med djuren också, sade kronprinsessan. 

Hon beskrev forskning som visade hur isarna smälter och hur vindarna för med sig föroreningar, och om livet på ett litet fartyg: 

– Det är fascinerande att se, och inte helt lätt att förstå hur dessa olika forskare, som är så nischade på sitt lilla område, kan samsas om den ännu mindre ytan på däck och under däck. För här bedrivs ju forskning, till exempel luftmätningar. Då är det väldigt viktigt att få luften så ren som möjligt, oförstörd, orörd, inte röka på däck, kocken får inte vädra för mycket och dieselluft får det definitivt inte finnas med, berättar kronprinsessan Victoria på seminariet. 

I pausen serveras lokala delikatesser till besökarna, museet vill göra ett gott intryck. Här minglar bland andra eleverna Louise Vrange och Erik Olsson från Gränna tekniska gymnasium, som vann en lottdragning i skolan om att få vara med på seminariet.

– Ja, precis. Erik och jag vann, det var verkligen roligt, säger Louise Vrange.

Vad är det som har varit kul?

– Det har varit jätteintressant att få lära sig mer om klimatet i Arktis, och så tycker jag att det var roligt att se att kronprinsessan Victoria var så engagerad och verkligen visste mycket om detta, säger hon vidare.

Vad fick du för intryck av henne?

– Hon har väldigt bra humor, och är öppen och charmig och go´, säger Louise.

– Han tycker ganska lika, det var väldigt lärorikt, mycket bra information.

Vilket intryck har hon gjort på dig då?

– Hon har framför allt bra humor, hon var inte så strikt, eller seriös, som man kunde tänka sig, säger Erik Olsson.

– Då hon började med föredraget, var det ju hon och Anders Karlqvist. Då började han prata i en mikrofon som inte fungerade. Då försökte hon visa lite försynt att den fungerar inte, sätt på knappen. Så det slutade med att hon skrattade till, provade den andra mikrofonen och gav den till honom. Det var lite roligt, ler Louise Vrange. 

Kronprinsessan Victoria (intervjusvar):

–  Jag tänker ofta på de delar av världen som kommer att drabbas hårdast av de klimatförändringar som sker. Mina tankar går omedelbart till de länder jag besökt som lever i förhållanden som gör att de inte kommer att kunna förbereda sig för de utmaningar som de kommer att stå inför.

Till exempel?

– Jag tänker till exempel på Bangladesh som är ett väldigt lågt land med väldigt hög befolkningsdensitet, ett land som drabbas ofta av cykloner o.s.v. Det är ett land som kommer att drabbas av en eventuell vattenhöjning. Men jag tänker också på vissa afrikanska länder där torkan breder ut sig och avskogningen är ett faktum idag, säger kronprinsessan.

Vad kan man göra?

Det första är att man känner en oro och frustration, men man får inte glömma att det finns en möjlighet att agera på olika sätt. Vi kan förändra vårt levnadssätt. Men här kommer kunskap och information in som väldigt viktigt att vi har rapporter, vi har forskning, vi har vetenskapliga belägg för vad som händer, så att vi kan förändra vårt levnadssätt och förbättra våra miljöer för att få en hållbar utveckling. Det är det det går ut på, vi måste få en hållbar utveckling.

Är det ett ansvar vi har som medborgare?

– Ja, det tycker jag. Jag känner ett ansvar som jag lägger på mig själv. Jag känner att jag har det.

Kronprinsessan är ju för många en förebild, blir ansvaret större då?

– Det är klart att man har ögonen på sig, men det är positivt, man måste tänka till och det är klart att man göra alla möjliga olika typer av miljösmarta val i livet. När det gäller transporter, när man konsumerar. Men jag känner personligen att jag hungrar efter kunskap för att kunna ta de rätta besluten, säger kronprinsessan Victoria.

Nu är det ju många som blev besvikna efter miljömötet i Köpenhamn och tycker att det inte kom så långt, vad tänker kronprinsessan om det? 

– Ja, jag delar deras frustration, absolut, för vi har ju alla sett fram emot det och känt att det var oerhört viktigt att det måste komma ett beslut. Men samtidigt får man ju inte glömma att det är ett enormt steg ändå att hela världen samlas på en och samma plats och för diskussioner om de här frågorna som är så jätteviktiga. Och redan där får man ju säga att det var ett jättesteg. Det är självklart att jag hade också hoppas att man skulle komma längre. Men man måste också vara realist, tyvärr. Nu kom vi så långt vi gjorde och jag ser det som någonting att stå på och vi måste fortsätta arbeta och att vi nu är överens och talar om samma sak, samma språk helt enkelt, det är viktigt.

Många tycker att det är ett högt pris att anpassa sig, det är svårt att leva ett modernt liv om man ska tänka på klimatet, man kan inte flyga, man kan inte åka bil hur som helst?  

– Ja, men jag tycker också att man ser väldigt tydligt att det kommer att kosta mer att ställa till rätta det trassel vi ställer till med, det kommer att kosta mer. Bara det att om havsnivån höjs, man måste bygga vallar, man måste säkra civilisationer på många olika områden, det kostar också, säger Kronprinsessan Victoria. 

Anders Karlqvist, polarforskningssekretariatet:

– Det man kommer att tänka på när man har umgåtts lite med kronprinsessan Victoria är ju att hon är så genuint intresserad av de här frågorna.  Och hon är ju i den meningen kanske typisk för sin generation och tar det här med miljöfrågor på väldigt stort allvar. Och det har ju då en speciell bäring på de här arktiska områdena. Så intresset för Arktis och fjäll går nog väl ihop med hennes grundläggande natur– och miljöintresse.

Betyder det något för polarforskningen att hon är så här intresserad?

– Jag tror att den stora betydelsen är att hon ändå är en förebild för unga människor. Sen tycker vi att det är väldigt bra att det här nordiska samarbetet manifesteras på högsta nivå mellan våra kungahus. Det tror jag också känns som en inspiration för oss som arbetar praktiskt, säger Anders Karlqvist på polarforskningssekretariatet. 

Hennes dagliga arbete handlar om väldigt olika uppgifter. Från glamourösa nobelmiddagar till engagemang och beskyddarskap i olika organisationer, resor till olika delar av världen, inhopp som riksföreståndare, bland annat, och invigningar!

Som när hon i vintras fick hälla ett glas vatten i en skål med jord, för att tända en lampa. Det skulle symboliskt illustrera ett kretslopp i Norra Djurgårdsstaden.

Kronprinsessan (syftar på finansborgarrådet i Stockholm, Sten Nordin):

– Han ska alltid hitta på något extra!

Sten Nordin:

– Vad jag nu ska be kronprinsessan göra är att sammanföra vatten och jord från området, och här ska nu bildas ett symboliskt kretslopp. Det vet ni alla, ett galvaniskt element, och det avger tillräckligt med energi för att tända lampan.

(Applåder, kronprinsessan gläds när lampan tänds). 

Här ska byggas en av 16 stadsdelar i världen som ska bli en förebild, när det handlar om miljövänligt stadsbyggande. Finansborgarrådet Sten Nordin är entusiastisk:

– Det är otroligt värdefullt för oss med såväl den kungliga familjens som kronprinsessans engagemang för de här frågorna. Den kungliga familjen spelar ju stor roll när det gäller att företräda Sverige både utomlands och här hemma och deras engagemang för utvecklingen av miljön och Stockholms utveckling betyder mycket och hon kommer säkert i framtiden att vara värd för besök här på norra Djurgårdsstaden, statsbesök och annat, så det var väldigt roligt att hon ville vara med redan idag, säger Sten Nordin. 

Kronprinsessan Victoria (intervjusvar):

– Frågor om miljö och miljöteknik har satt Sverige på kartan utomlands, att man bygger miljösmartare, energisnålt, och det är nåt jag får höra väldigt ofta när jag reser utomlands och det känner jag en stolthet inför. Men nu gäller det att vi fortsätter i de här spåren och därför var det väldigt roligt att få komma till det som ska bli norra Djurgårdsstaden och jag hoppas att de kommer att kunna leva upp till de förväntningar som ställs nu, på en fortsättning.

Vad säger folk utomlands, vad är det kronprinsessan får höra?

– Ja, dels är det många som har hört talas om Hammarby Sjöstad, dels är det många som har hört talas om de svenska företagen inom miljöteknik o.s.v. Men sen så är det många utländska delegationer som går i Hammarby Sjöstad. Malmö jobbar också hårt med de här frågorna och jag har besökt många projekt i Malmö som är fascinerande och väldigt roligt att se att vi har, så det händer väldigt mycket. Men vi får se det som en resurs och en möjlighet till investeringar och en möjlighet att sälja den teknik som vi har i Sverige. 

Ulf Berg, VD på Exportrådet, om kungahusets betydelse:

– Ja, för det första är det ju inte så många monarkier kvar i världen, så att bara det gör ju att Sverige är unikt i detta. Och att alla tycker att det är spännande. Det är svårt att sätta detta i pengar naturligtvis, men jag skulle säga att det är ovärderligt. 

Kronprinsessan Victoria (intervjusvar):

– Jag praktiserade en tid på Exportrådet både i Berlin och Paris och jag vet hur svårt det är att vara företagare och lämna sin trygga hemmamarknad och bege sig ut i världen och försöka få nya kunder och det är väldigt, väldigt svårt, med konkurrenter och kulturskillnader och allt vad det innebär. Jag är glad om jag kan hjälpa till på ett litet sätt att öppna dörrar, knyta kontakter, dra till sig uppmärksamhet. Det är absolut med stolthet och glädje som jag gör det.

Känns det som en bra del att representera landet?

– Det är ju en unik möjlighet vi har i och med att det finns ett kungahus och vi är en monarki, så har vi ju en annan möjlighet jämfört med andra länder som inte har det. Det blir extra spännande, ganska krasst och det ska vi dra nytta av och det känns roligt att få göra den insatsen. Och konkurrens är tufft, så det är lika bra att använda alla knep vi har, säger kronprinsessan skämtsamt. 

En resa i ett helt annat ärende, gjorde hon och Daniel Westling, i januari, till de svenska soldaterna i Afghanistan:

– För mig kändes det väldigt viktigt att få åka till Afghanistan och visa det stöd som våra svenska soldater och svensk personal, har i Sverige och av svenska folket. Det ligger ett riksdagsbeslut bakom det beslutet som fattades att vi ska ha en närvaro i Afghanistan och då tycker jag också det är viktigt att visa de människor som sätter mycket på spel och utför ett svårt arbete under enormt svåra omständigheter. De gör sitt allt och då tycker jag det är viktigt att visa dem att vi tänker på dem och följer dem i deras arbete. Vi uppskattar deras insatser.

Vilken betydelse har den svenska närvaron?

– Jag hoppas att det har en betydelse, jag vet att det har en betydelse, i alla fall i norra delen där svenskarna är närvarande. Man ser en förändring. Det är klart att det här är ett extremt komplext område. Det är en väldigt svår situation som råder i Afghanistan och för den lokala befolkningen och lyssnar man då på de svenska soldaterna som är där och möter befolkningen så har de berättelser som visar att det är av vikt att vi är närvarande. Och att den otrygghet som annars blir. Det är obeskrivligt och väldigt svårt för oss att sätta oss in i den skräcken som den lokala befolkningen upplever.

Vad berättar de, till exempel?

– Allt ifrån upplevelser när de patrullerar eller när de pratar med barnen, via tolk såklart, eller andra vuxna när de gör besök, det är den mänskliga kontakten som är den viktiga och det är den som de hela tiden återkommer till och det är något som jag har tagit till mig, deras entusiasm, eller engagemang och stolthet med vilken de utför sina arbeten, eller rättare sagt löser sina svåra uppgifter. Det är den som jag känner så starkt nu, när man ser att de svenska soldaterna, de gör verkligen allt. De tror på uppgiften.

Hur reagerade kronprinsessan när uppgifterna kom om de dödade svenska soldaterna?  

– Det var fruktansvärt. Oerhört tragiskt. Jag känner nu när vi pratar om det, det är så klart jättesmärtsamt för många, men mina tankar går självklart till familjerna och anhöriga, men också till de svenskar som är kvar på campen och ska fortsätta utföra det påbörjade arbetet.

Kronprinsessan har ju läst freds– och konfliktforskning, gått diplomatprogrammet på UD, vad har kronprinsessan lärt sig om konflikter och krig, kronprinsessan har varit i Kosovo och på flera ställen, kan man vinna ett krig?

– Jag tror inte att det finns några vinnare, jag tror bara att det finns förlorare i krig. Det är självklart enormt svårt att säga. Alla konflikter är olika även om man kan tycka att de påminner om varandra men, generellt skulle jag säga vikten av dialog och kontakt mellan människor. Jag har pratat med många som varit medlare i situationer och de säger alltid att det viktiga är att få parterna att prata men också att få parterna att förstå den andra sidan. Hur de ser på sin situation, för att börja ett försök till förståelse, varför motståndaren agerar på det sättet den gör, varför det här är extra känsligt, varför det är en extra svår fråga att lösa. Just ömsesidig förståelse, eller insikt snarare.

– Och sen också det här att ”humanize” den andra sidan. Ofta försöker man bortse ifrån att motståndarsidan är människor som har samma rättigheter och samma känslor och samma värden som en själv för att lättare kunna skada den andra sidan och där måste man vrida det här tillbaka. Människan som man har framför sig som motståndare har samma värde som en själv och samma rättigheter och det har jag förstått måste man lägga ett grundligt arbete på.

– Men det här är enormt komplicerad och det är också därför jag har fascinerats av det. Varför blir det konflikter? Varför kan vi inte stoppa dem innan det är för sent? Varför ska vi låta det gå så långt? Och varför kan man inte lösa en konflikt snabbare?

Vad spelar kulturella skillnader för roll? Många av konflikterna baseras i kulturella skillnader…

– Ja, men sen så kan man också medvetet utnyttja kulturella skillnader till att missförstå?

Är det så?

– Ja, det tror jag sker i vissa konflikter. Jag ser kulturella skillnader som en styrka. Jag kommer från en familj där familjer kommer från olika håll. Min mamma är halvbrasilianska och halvtyska och jag har alltid sett det som en styrka. En styrka till ökad förståelse för andra kulturer, andra religioner, människor från andra länder med annan uppväxt och så vidare, så för mig är kulturella skillnader en styrka.

Hur blir det?

– Jag känner att man måste sätta sig in i den andra personens situation, bakgrund och tankar och det som är självklart för mig kanske inte är självklart för den andra personen, man relaterar till andra saker, till andra händelser, en annan uppväxt och så vidare. För mig har det lett till att jag har lättare att se till det bredare. Jag uppskattar mångfald, jag uppskattar kulturella skillnader, jag ser det som någonting som berikar snarare än begränsar, berättar kronprinsessan Victoria.

(Fanfarer, musikkår på Borggården spelar ”Med en enkel tulipan”) . 

Den 12 mars är en speciell dag, det är Kronprinsessans namnsdag. Hundratals människor hade samlats vid slottet för att fira henne, traditionsenligt.

Drottning Silvia och Daniel Westling står lite i bakgrunden och ser ut att skoja och skämta med varandra, medan kronprinsessan går ut och ställer sig mitt på Borggården och hyllas med blommor och musik. 

Enligt en politisk överenskommelse i Torekov, klubbad av riksdagen, har kungahuset ingen makt. Statschefen har representativa plikter och ska vara en symbol för nationen Sverige.

Kronprinsessan har inte religionsfrihet, som alla andra. Hon måste enligt Successionsordningen bekänna sig till den evangelisk–lutherska kyrkan, enligt ett särskilt dokument. 

(Ett fyrfaldigt leve utbringas, hurrarop). 

Sen vinkar kronprinsessan till sig Daniel Westling och de går för att hälsa och skaka hand med publiken som står utanför avspärrningarna. 

Heter det röda rummet här?

– Ja, nu sitter vi i röda audiensrummet på Stockholms slott.

Och jag sitter här tillsammans med kronprinsessan och vi gör en intervju som handlar om vad hon gör, om livet, om framtiden…

– Allt möjligt, skrattar kronprinsessan Victoria.

Inför när kungen fyllde 60 år beskrev han sin roll som en symbol för nationen. Hur ser kronprinsessan på sin roll som kronprinsessa?

– Jag ser det som min absoluta livsuppgift att tjäna Sverige och Svenska folket och jag lägger hela min energi på det. Att göra det bästa jag kan och vara en tillgång till Sverige, helt enkelt. Sen är det också att bistå mina föräldrar i deras viktiga uppdrag, att underlätta, att närvara vid olika uppdrag och så vidare, för att täcka så mycket som möjligt.

Vad har kronprinsessan för drivkrafter?

–  Ja, det är att göra det bästa jag kan för Sverige och förhoppningsvis också att monarkin kan vara en positiv kraft i samhället, som bidrar till att överbrygga problem och föra ihop människor och olika delar av samhället.

Monarkin har ju kritiserats för att vara odemokratisk, för att man ärver ett ämbete eller föds till ett ämbete, hur ser kronprinsessan på det?

– Vi har ju genom vår demokratiska ordning valt det statsskicket vi har idag, alltså monarki. Därigenom ser jag det inte som odemokratiskt. Den största delen av befolkningen stödjer monarkin idag och det är någonting som självklart gläds med och med det beslutet är det monarkin som är vårt statsskick.

Vad tänker kronprinsessan om kritiken som ibland framförs?

– Jag tycker att det är viktigt att det finns en diskussion och en öppen debatt, det främjar ju demokratin. Det är ju hela grunden demokratin står på, en öppen kritisk debatt och jag tycker inte att det är fel.

Har kronprinsessan några synpunkter på Successionsordningen, det här att kronprinsessan egentligen inte har religionsfrihet utan måste tillhöra den lutherska evangeliska kyrkan av den Augsburgska bekännelsen som det heter?

– Det var ju länge sedan också, på 1500–talet. Nej, jag har faktiskt inga synpunkter, utan jag accepterar vår grundlag, helt enkelt.

 Det känns inte konstigt?

– Det är vad det är.

Kronprinsessan får ju inte heller uttala sig i politiskt känsliga frågor egentligen?

– Nej, men det ser jag inte som något problem, jag ser det som en styrka snarare att, för att kunna representera svenska befolkningen på bästa sätt att vara där som en neutral aktör istället.

– Det är klart ibland har man ju sina åsikter, men de får man hålla för sig själv, och det kan man väl göra.

Är det bra för Sverige att kungafamiljen inte tar ställning i känsliga frågor?

– Ja, jag tror det. Jag tror att det är bra det finns någon som inte gör det och som står för kontinuitet och är neutral på det sättet och inte är partipolitiskt bunden, utan kan överbrygga det.

Är det meningen att se till Sverige och nationen i första hand?

– Ja, så ser jag det.

Hur ser kronprinsessan på Torekovskompromissen, där politikerna kom överens om kungahusets arbete och betydelse, formerna o.s.v.?

– Det var ett viktigt historiskt skede, absolut. Jag ser det som beslöts där som något sunt som jag sluter upp bakom. Jag ser inte nåt konstigt med det.

Det är inte nåt kronprinsessan vill ändra på?

– Nej, absolut inte, jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt. 

(Golvur slår i bakgrunden) 

Det jättefina golvuret …

– Ja, det är ett vackert golvur som står här och det gör sig påmint varje kvart, så tiden här inne går fort. Jag läste mot den där klockan när jag studerade här och det var stressigt då man visste hur många sidor per halvtimme, timme man var tvungen att läsa och jag som är dyslektiker, det var riktigt stressigt.

Jag tänkte just fråga om det!

– Ok!  

Nu backar vi ett halvår i tiden till Skolforum i Älvsjö där Kronprinsessan delade ut Bertil Hults pris, en halv miljon kronor, till Bokenässkolan i Uddevalla för att den arbetar så bra med att hjälpa elever med läs– och skrivsvårigheter. Anders Sjöborg, rektor Bokenässkolan i Uddevalla:

– Jag är stolt över mina lärare och fritidspedagoger som tillsammans då har bestämt att vi ska profilera skolan mot den här kvalitativa, utvecklande läsningen. Och där vi har valt att prioritera de minsta barnen.  Och i skolans tajta värld så är det inte bara att göra för att vi har inga marginaler kvar i dagens skola, känner jag.

Vad är det som blir lidande?

– Vi har inte tillräckligt många vuxna i skolan. 

Priset har instiftats av Bertil Hult, som startade EF Education och han driver utbildningsföretag som omsätter miljarder. Bertil Hult valdes 2006 till årets svensk i världen. Bertil Hult:

– Jag är själv dyslektiker och jag har fyra barn som är dyslektiker. Därför så vill jag försöka hjälpa dem. Jag har till exempel aldrig läst en bok i hela mitt liv och jag läser oerhört långsamt så det är ingen idé att börja.  Så det gör ju att jag vet hur det är och hur svårt det är att vara dyslektiker.

Är du glad över att kronprinsessan ville dela ut priset?

– Ja hon gör det nu för sjunde året i rad och det gör ju att vi får en lite större uppmärksamhet, det skrivs lite mer i tidningar och TV och det hjälper till att lärarna hjälper elever som har läs– och skrivsvårigheter.

– Så ju mer känt det är att de här eleverna inte är dumma utan de har ett problem och det är läs– och skrivsvårigheter, och kommer man efter från första klass  är det hopplöst att ta igen allt det man förlorat. Det gäller att skolan tar tag i eleverna direkt när dom börjar, och just det har den här skolan gjort, säger Bertil Hult. 

Kronprinsessan Victoria:

– För mig har det varit viktigt av olika anledningar. Dels för att jag är intresserad av det här i och med att jag har egna läs– och skrivsvårigheter, dyslexi. Men sen också för att jag tycker att det är viktigt. Man brukar säga att var femte elev har någon form av läs– och skrivsvårighet. Uppenbarligen drabbas väldigt många. Därav så är det viktigt att det ingår i undervisningen generellt, man behöver inte ha det vid sidan av, en tydligare pedagogik är alltid bra.

Lär man sig leva med problemen, lär man sig hantera dem på ett bättre sätt?

– Jo, självklart är det så att det finns olika grader av svårigheter, men man lär sig leva med det och ju förr desto bättre, tror jag. Det är lika bra att man gör det så att man kan utveckla andra fördelar för det gör man också. Man lär sig att gå runt problematiken, man lär sig nya sätt att ta till sig information och att läsa och så vidare, berättar kronprinsessan.

– För mig har det varit viktigt att få veta det här i tidig ålder och jag hade tur som har en mamma som var uppmärksam på det här. Tyvärr är det ju många som får sin diagnos väldigt sent och då har man ju plågats i skolan och av sina svårigheter i väldigt många onödiga år.

Är det jobbigt?

– Ja, jag hade ju tur men det är klart att det varit jobbigt för mig också, men för många kan det ju innebära att man tappar självförtroendet och självkänslan helt och all lust till att lära sig försvinner. Jag menar de första åren i skolan är oerhört viktiga till att stimulera ett intresse, sug av kunskap och allt det här, det är otroligt viktigt. 

Jag befinner mig på Stockholms slott och mitt emot mig sitter kronprinsessan Victoria. Vi samtalar om hennes roll som kronprinsessa här i hennes röda rum på slottet.

Medierna skriver nu väldigt mycket om kronprinsessan och Daniel Westling, utan att be om en recension av bevakningen, är det ibland så att det upplevs som för privat?

(Kronprinsessan småskrattar) – Jo, det är klart. Den här så kallade privata sfären, den undrar man om den över huvud taget existerar. Vissa tycker inte att det ska få existera, så det är klart… man undrar ju, men man vänjer sig någonstans också, men man upphör aldrig att förvånas.

(Kronprinsessan suckar) – Det är en omöjlig situation att beskriva, tror jag. Man ses som allmänhetens egendom på nåt sätt och det är man väl till viss del, men… 

För några år sen gavs det ut en bok där Alice Bah hade intervjuat kronprinsessan, där fanns ett avsnitt om när kronprinsessan var 18–20 år, där är formulerat ungefär att kronprinsessan valde mellan att vara Victoria eller att vara kronprinsessa. Berätta om det valet?

– Riktigt så var det kanske inte, det är väldigt svårt att förklara hur jag kände, men jag kan säga att jag var mer splittrad då, jag var inte riktigt i balans heller. Det drog åt väldigt många olika håll inom mig och jag kände, innebär ett ökat åtagande när det gäller förpliktelser att jag inte kan vara Victoria?

– Men idag känner jag mig absolut lugn och trygg i det, för jag är mig själv och det ena utesluter inte det andra. Jag har funnit en balans som jag trivs med och jag har insett att det är inte två skilda ting.

Det går att kombinera?

– Absolut. Jag kan vara mer eller mindre privat men jag är alltid Victoria ändå och kronprinsessa också alltid. Det står inte emot varandra. Jag ska säga att det tog ett tag innan jag fann det lugnet med den situationen och med den insikten men idag känner jag mig fullkomligt trygg och tillfreds med det.

Och tycker det är roligt också?

–  Absolut, jättekul! Varje dag lär man sig något nytt, det är oändligt, det är det som är roligt.

Bröllopsstiftelsen, vilka är kronprinsessans tankar kring hur den kan komma att användas, att motarbeta utanförskap och hjälpa till med utbildning?

– Daniel och jag har tänkt mycket på vad är viktiga frågor för oss. Och det är just att främja barn– och ungdomars hälsa idag. Också det här med att många känner sig utanför på grund av olika anledningar. Det är så otroligt brett och här känner vi att vi verkligen vill göra en insats och ägna oss lite extra åt barn och ungdomar.

– Här såg vi också en möjlighet att starta bröllopsstiftelsen för att dom som önskar uppvakta oss, hjälpa oss att hjälpa andra. Och jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna hjälpa många. 

Jag satt med på några föredrag om Haga slott, på slottet. Om mycket speciella målningar, skulpturer, möbler,  den finaste engelska parken utanför England, hur känns det att få flytta in i något så anrikt?

– Det är fantastiskt roligt, det är en enorm förmån. Det är verkligen jätteroligt att det här blir av. Det är en unik park. Det är väldigt roligt när man får höra från utlänningar också att det är (kronprinsessan förställer rösten) ” Ojdå, ja ni har en väldigt fin park ” och de är lite avundsjuka och det mår man extra bra av som svensk när engelsmännen är avundsjuka för att vi har en fin engelsk park i Sverige.

– Men sen så är det en speciell känsla med Haga för min familj, för mig, det är ju att min farfar och farmor, prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla bodde på Haga med sina barn och att min pappa, nuvarande kungen, de facto är född på Haga. Det känns väldigt roligt att nu själv få bo på Haga, säger kronprinsessan.

– Och det kan kännas märkligt men jag har ju aldrig haft möjligheten att träffa mina farföräldrar och att få komma till Haga ger mig en känsla av att få komma dem närmare, även om de har bott på slottet också. Men Haga är för mig så mycket prinsessan Sibylla och prins Gustaf Adolf och Hagasessorna och lillprinsen. Så för mig känns det så oerhört roligt att få den här möjligheten.

Är det något speciellt?

– Ja, det är det verkligen. Jag menar, mina fastrars lekstuga finns fortfarande kvar, inget har rörts. Bara en sån sak. För mig känns det lite som att cirkeln är sluten. Många familjemedlemmar har bott där genom åren men för mig är det att farmor och farfar valde att bo på Haga och att Haga kom att betyda så mycket för dem. Det känns som något extra för mig, säger kronprinsessan.

Går det att kombinera nästan en museidel med en bostadsdel så att det blir ett mysigt boende också?

– Jodå, det är snarare problemet med att det är ett gammalt hus och det är svårt med gamla hus. Nu då tillsammans med Statens Fastighetsverk, som förvaltar Haga slott, har då mycket noga gått igenom och försöker också återskapa en del, att återge huset sin ursprungliga karaktär, det som arkitekten Gjörwell menade att Haga skulle vara och hur Haga skulle se ut i färger och så vidare, så vi hoppas verkligen att han blir nöjd., säger kronprinsessan. 

Hur har tiden varit sen förlovningen eklaterades?

– Oj, ja det har gått över ett år och det är helt otroligt, tiden har gått väldigt fort. Men det har varit en fantastisk tid och helt underbart med det stöd som vi har fått från svenska folket. Det har varit rörande verkligen och något som både Daniel och jag har tagit till oss och ofta tänker på och som kommer att ligga till grund för vårt arbete framgent. 

– Det har varit en lycklig tid, det har varit fantastiskt för mig att få visa upp Daniel, att få, få dela med honom det jag gör på dagarna. Och få vara två om att uppleva saker och ting. Väldigt roligt. 

Fånig fråga, ska det bli kul att gifta sig och bilda familj?

– Det ska bli fantastiskt roligt! Vi längtar oerhört, om än att det är lite stressigt och lite nervöst och… stundom halvt panikslaget för hur vi ska hinna med allting före bröllopet. Men jag tror att det har nog vartenda brudpar, samma panikkänsla, samma stressmoment, säger kronprinsessan Victoria. 

Då får jag tacka för intervjun, det var väldigt roligt! (reporter Bengt Hansell) 

– Tack! (Kronprinsessan Victoria).