Tuff framtid väntar Sveriges studentkårer

Den 1:a juli upphör kravet på studenter att vara medlem i en studentkår för att få studera på universitet eller högskola. Att obligatoriet försvinner innebär en stor omställning för landets studentkårer, särskilt de mindre. Personal sägs upp och verksamheten krymper.

De flesta kårer räknar med att tappa de flesta av sina medlemmar.

– Det är egentligen ingen som vet hur många som kommer att bli kvar, men om man jämför med utvecklingen i andra länder, så är det nog få som tror att de kommer att ha kvar fler än 30 procent som medlemmar långsiktigt, säger Klas-Herman Lundgren, ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer, SFS.

– Det är svårt att marknadsföra och rekrytera på just att arbeta för studenters rättigheter och inflytande, tillägger han.

Frågan om att avskaffa kårobligatoriet har funnits på den politiska agendan länge. I juni förra året beslutade riksdagen att sätta punkt för detta föreningstvång, med rötter i den medeltida universitetsvärlden.

Men de flesta, både politiker och anställda i ledningen för landets universitet och högskolor var eniga om att kårerna utför ett viktigt arbete som man bör slå vakt om. Det gäller främst medverkan i utformningen av utbildningen och en del studiesocial verksamhet.

I den utredning som föregick regeringens förslag att avskaffa kårobligatoriet förslogs därför att studentkårerna skulle få 310 kronor för varje helårsstudent om året från staten.

Men i riksdagsbeslutet hade det stödet krympt till 105 kronor per student. Det är ungefär en femtedel av det som kårerna tidigare tagit ut i medlemsavgifter. Därför jagar de nu nya finansiärer.

– Det har visat sig att det är svårt att få in pengar från näringslivet, för kårerna. Det är svårt att få externa bidrag, förutom från lärosätena, som nu har granskat vad kårerna gör och ser att det är väldigt viktigt att kårerna fortsätter att arbeta för att förbättra utbildningarna, säger Klas-Herman Lundgren.

Men stödet varierar. På de stora universiteten och högskolorna är ekonomin stabilare och där har studentkårerna i många fall fått mellanskillnaden mellan statsbidraget och den nivå som föreslogs i utredningen, alltså cirka 200 kronor per student och år. Så är det exempelvis vid Göteborgs universitet.

– Vi är väldigt nöjda, så som det har blivit. Det handlar om att staten går in med ungefär 100 kronor och att Göteborgs universitet kompenserar upp till de 310 kronor per helårsstudent som utredningen föreslog, säger Martin Thulin, vice ordförande vid Göteborgs universitets studentkår.

På mindre och nyare högskolor är det svårare för studentkårerna att få extra anslag från lärosätet. Robin Nordström är avgående ordförande för Blekinge studentkår, med knappt 5 000 medlemmar. Hans kår har tvingats säga upp fyra av de fem anställda, stänga sitt café och minska öppettiderna. Samtidigt har han förståelse för att Blekinge tekniska högskola håller igen med extra anslag till kåren.

– När man är ett litet lärosäte med få studenter så måste så mycket som möjligt av de medlen gå in i klassrummen. När man är lite större så kanske man kan effektivisera på ett annat sätt och ha ekonomiska möjligheter att stötta sin studentkår. Och det stödet är viktigt, säger Robin Nordström, ordförande Blekinge studentkår.