Drömmen om EU hägrar men stannar i Marocko

Marocko har fått en ökad invandring söderifrån, sedan Italien har försökt att täppa till kring sin kust och satt stopp för båtar från Libyen.

Tidigare kom inga somalier den här vägen, säger Marc Fawe på FN:s flyktingkontor i den marockanska huvudstaden Rabat, men det har förändrats som en direkt effekt av Italiens politik.

– Marocko har länge varit ett utvandringsland och ett transitområde för personer, som vill in i EU. Men i dag har landet också blivit en destination för dem, som tror att resan till Europa aldrig kommer att lyckas, säger Marc Fawe.

Libyen har kunnat liknas vid något av en E4:a genom Nordafrika med en ström av invandrare på väg norrut. Men sedan Italien började att direktavvisa båtar till havs och lämpa av människor i Libyen, som sedan hamnade i läger med vidriga förhållanden, har strömmen halverats. Och Marocko märker av detta, säger Marc Fawe.

– Detta skapar ett känsligt läge för Marocko att hantera, säger FN-tjänstemannen.

Marockanerna vill med sitt ökade utbyte med EU också kunna resa lättare dit än i dag, medan EU vill att den nordafrikanska partnern ska hjälpa till och ta hand om ovälkomna invandrare oavsett nationalitet.

Antalet asylsökande har också ökat. Marocko har till skillnad mot Libyen skrivit under Genèvekonventionen, men lagstiftningen är inte i takt. Enligt UNHCR har ungefär 800 personer i Marocko behov av skydd, men de är inte erkända som flyktingar officiellt.