Ökande fientlighet mot romerna runt om i Europa

Ett millennium efter att de första romerna kom till Europa är folkgruppen fortfarande i stort inte integrerad i de europeiska samhällena. Och i takt med att det på senare år går allt sämre för Europas ekonomier har även utspelen och fientligheten mot romerna ökat.

Romerna, även kallade för "resandefolk" och tidigare "zigenare", utvandrade troligen från Indien till Europa för ungefär tusen år sedan. Med sig tog de sin distinkta kultur, sedvänjor och mörka anletsdrag som resulterade i ett omedelbart och förvånansvärt permanent utanförskap.

Ett millennium efter att de första romerna kom till Europa är folkgruppen fortfarande i stort inte integrerad i de europeiska samhällena. Romer betraktas fortfarande som främlingar och av många som "icke-europeiska", trots sina tusenåriga rötter i Europa.

Under historiens gång har dock romernas ställning och integration varierat. Sämst var situationen, kanske föga förvånande, under andra världskriget då romerna utsattes för förföljelse och massavrättningar under Förintelsen, av romerna kallad Porajmos.

De exakta dödstalen är svåra att uppskatta, de lägsta talar om runt 230 000 dödade, de högsta om över en miljon. Klart är däremot att även om de tyska nazisterna stod för majoriteten av dödandet mördades tiotusentals romer även av nationella ledare i Östeuropa, den del av kontinenten där romerna historiskt sett varit utsatta för de svåraste förföljelserna. I till exempel Rumänien mördades knappt 40 000 romer under kung Michaels regim.

I vissa länder, som till exempel Kroatien, Nederländerna, Estland och Lettland utrotades i stort sett hela den romska befolkningen. Men folkgruppen överlevde och det bedöms i dag finnas mellan tio och tolv miljoner romer i Europa, varav sex till åtta miljoner bor i Östeuropa.

Även om romernas situation givetvis förbättrades remarkabelt efter Tredje rikets fall blev romerna inte heller under efterkrigstiden fullt integrerade i vare sig Väst- eller Östeuropa. I öst var romernas ställning jämfört med tidigare under den här tiden relativt god, eller kanske mer korrekt: lika eländig som för de flesta andra som levde under de kommunistiska diktaturerna.

Tiden efter kommunismens fall har inte heller varit skonsam mot romerna. När de stora statliga industrierna privatiserades eller lades ned var det romerna som drog det kortaste strået. I till exempel Ungern är arbetslösheten bland landets romer runt 80 procent, att jämföras med knappt 10 procent för befolkningen i stort. I Tjeckien är motsvarande arbetslöshetssiffra bland romerna cirka 70 procent.

I takt med att det på senare år går allt sämre för Europas ekonomier har även utspelen och fientligheten mot romerna ökat, främst i Östeuropa, men även i allt ökande grad i väst.

Runt om på kontinenten tycks Europas befolkningar vara sin vana trogen att vid hårda ekonomiska tider först och främst leta efter någon annan än sig själva att skylla på. Denna gång är det i huvudsak muslimer och romer som hamnat i skottgluggen. Främlingsfientliga rörelser och partier har följaktligen återigen börjat frodas.

Men även politiker och regeringar som tillhör de etablerade politiska etablissemangen har i ökande grad börjat hemfalla åt en populistisk och främlingsfientlig retorik och politik. De främsta exemplen på när detta har riktats mot romerna står att finna i Italien och Frankrike.

I Italien har romska läger bränts upp av arga folkmassor som anklagar romerna för diverse former av kriminalitet. Premiärminister Silvio Berlusconis stödparti, det främlingsfientliga Lega Nord, eldar på drevet mot romerna och har lovat att jaga dem ur landet. Så har också i stor utsträckning skett: romer skickas systematiskt tillbaka till Östeuropa från Italien.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy har den senaste tiden lanserat en retorisk och politisk offensiv mot romerna i landet – enligt kritiker för att stärka sina vikande opinionssiffror. Den senaste månaden har över 100 romska läger stängts och över 600 romer har utvisats till Rumänien och Bulgarien. Fler utvisningar väntas följa – förra året utvisade Frankrike över 10 000 romer.

Även polismyndigheterna i Sverige, Danmark och Tyskland har den senaste tiden utvisat romer på tvivelaktiga grunder. Dessa avvisningar bleknar dock i jämförelse med utvecklingen i Italien och Frankrike, dels på grund av den enorma skillnaden i omfattning men framförallt på grund av den politiska offensiven mot romerna i dessa länder.

Sarkozy har sagt att de romska lägren fungerar som center för diverse former av kriminalitet, bland annat "prostitution, trafficking och utnyttjande av barn".

Till grund för den senaste tidens hetsiga retorik från Elyssépalatset, om vi för en stund bortser från kanske inte helt grundlösa spekulationer om röstfiske på högerkanten, ligger en händelse som inträffade i Loiredalen förra månaden. Dussintals franska romer attackerade då en polisstation med yxor och metallstänger. De högg ned träd och brände bilar. Upploppet hade sin upprinnelse i att en 22-årig romsk man hade blivit ihjälskjuten av polisen när han inte stannade vid en poliskontroll - istället gasade han på och körde på en polisman.

Omedelbart efter upploppet kallade Sarkozy till ett extrainsatt regeringsmöte under vilket det bestämdes att 300 romska läger skulle stängas under de kommande tre månaderna. Detta rör givetvis inte alla romska läger i Frankrike. Det finns cirka 400 000 romer i landet och de flesta bor i väl etablerade samhällen. Men det finns även uppemot 12 000 romer från Rumänien och Bulgarien i Frankrike. Dessa bor ofta i tillfälliga läger nära bebyggelsen och det är dessa läger Sarkozy nu hävdar utgör centrum för brottslighet.

Bedömare anser att det förvisso finns viss riktighet i detta påstående, men kritiken har varit hård mot att man genom utvisningarna och demoleringarna av lägren drar alla romer från Bulgarien och Rumänien över en kam. Det finns en risk, menar många, att utvisningarna kommer att spä på stigmatiseringen av romerna som folkgrupp.

President Sarkozys politiske motståndare, Dominique de Villepin har kallat förfarandet för "skamligt" och instämt i kören som hävdar att den hetsiga retoriken mot romerna endast är ett knep från Sarkozy att fiska röster bland främlingsfientliga delar av befolkningen. Även den katolska kyrkan har riktat hård kritik mot utvisningarna.

Den franska regeringen hävdar att den har all rätt att utvisa rumänska och bulgariska medborgare som befunnit sig längre tid än tre månader i Frankrike och saknar giltigt arbetstillstånd. Detta stämmer, Bulgarien och Rumänien är förvisso numer EU-länder, men med speciella undantag rörande migrationsfrågor. Länderna är framförallt ännu inte medlemmar i Schengengruppen.

Men varje utvisningsfall måste utredas för sig självt och så har nu inte skett. Istället har Frankrike erbjudit både morot och piska för att få romerna att lämna landet frivilligt, och på så sätt slippa dyra utrednings- och eventuella rättegångskostnader.

Romerna från Rumänien och Bulgarien har erbjudits runt 300 euro och betalda flygbiljetter i utbyte mot att de skrivit på ett papper som intygar att de lämnar landet frivilligt. Om de vägrat har myndigheterna hotat med att de skulle komma att bli utvisade ändå och få betala resan själv. Agerandet är juridiskt tvivelaktigt och EU har meddelat att man håller ett vaksamt öga på utvecklingen.

Samtidigt kvarstår den svåra situationen för romerna i Bulgarien och Rumänien. De har, som de höga arbetslöshetssiffrorna intygar, enormt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är därför troligt att många av de romer som nu utvisas inom kort helt sonika kommer att återvända till Frankrike, något många av dem även har deklarerat att de förmodligen kommer att göra.

Den franska regeringen, medveten om detta, har således krävt att Rumänien och Bulgarien använder en större del av det EU-bistånd länderna får varje år för att förbättra situationen för romerna och se till att de stannar kvar där. Skulle så inte ske har Frankrike hotat att blockera Rumäniens och Bulgariens inträde i Schengengruppen.

Men det är ytterst tveksamt om de franska kraven kommer att leda till förbättrade förhållanden för romerna i Rumänien och Bulgarien. Framförallt är det osannolikt att dessa länder inom en överskådlig framtid kommer att kunna komma till rätta med den enorma arbetslösheten bland romer.

Likaledes, om den ekonomiska nedgången fortsätter och Europas befolkningar, och – än mer illavarslande – regeringar, fortsätter att leta efter syndabockar, ser romernas framtid allt annat än ljus ut.