reportage | konst

Svensk konceptkonst på löpsedlarna. HD friar!

På Kalmars fortfarande relativt nybyggda konstmuseum öppnade i helgen utställningen Svensk konceptkonst. Ett 70-tal konstnärer har samlats under begreppet och då handlar om konst där själva idén eller handlingen är det centrala, inte formen eller det estetiska.

"Lars Vilks föreläste i Kalmar." Det var Barometerns braskande löpsedel förra fredagen och Östran löpte också på att konstnären varit i stan. Konceptkonsten var för en dag allmänintresse och inte bara ett hörn av konstvärlden. På senare tid har dock Lars Vilks person kommit att överskugga hans konst - men på så vis fungerar han som en definition av konceptkonst. Hela mediestormen, varje artikel och framträdande kring hans Muhammed som rondellhund allt blir del av verket. Men på Kalmar Konstmuseum är Vilks representerad med några äldre arbeten, från mitten 1970-talet.
– Det här verket handlar om när jag försökte lämna in juryn till en jurybedömd utställning. Den skulle bli konstprojektet. Så jag gjorde en intervju med juryn om deras kriterier för att göra jurybedömning och sedan blev den då inlämnad så att de fick bedöma sin egen bedömning.
– Du skrev ut intervjun på papper. Hur gick det då?
– Ja, den refuserades. Det är första gången den ställs ut.

Utställningen Svensk konceptkonst sträcker sig från 50-talet till i idag, mycket av det som visas har lånats in direkt av konstnärerna och från privata samlingar. Men ett verk fanns en gång i varje svensk hem, Dan Wolgers gula telefonkatalog med hans namn och telefonnummer på omslaget. Det mesta av den enorma upplagan har dock gått förlorad och det var inte helt enkelt att hitta ett exemplar att visa.

En annan konstnär, som är rikligt representerad på utställningen, är Leif Eriksson och här visas också hans mest omsusade tilltag. Ett för svensk konceptkonst helt avgörande verk.
   1977 tog Eriksson en litografi av Max Walter Svanberg som föreställde två surrealistiska kvinnokroppar och på den skrev han kommentarer som kritiserade hur Svanberg massproducerade och sålde tryck som om de var original. Eriksson gjorde en egen upplaga och blev stämd av Svanberg för upphovsrättsintrång, men friades till sist i Högsta Domstolen. Domen har blivit vägledande för den idebaserade konstens rättsliga status och viktig inte minst för Lars Vilks.
– Jag samarbetade ju under många år med Leif och följde det här dramat ingående. Det var ett utmärkt exempel på icke-estetisk konst. För det var ju det som räddade Leif i rättsprocessen, att hans sakkunnige Oscar Reuterswärd sa att Erikssons intressen inte är de här tanterna man ser, utan det handlar om hur man manipulerar grafik. Det är ju det som gör skillnaden, att det blir hans verk. Svanberg är ju intresserade av tanterna men det är inte Eriksson.

Var och när uppstår konstverket är en av konceptkonstens centrala frågor. Vilken är den konstnärliga handlingen? Är det penseldraget eller signaturen eller något helt annat? LG Lundberg har gjort ett svindlande litet verk, en låda med en stämpeldyna och stämpel där det står "Härmed intygas att detta är LG Lundberg". Lådan finns i 25 numrerade exemplar och stämplar man på, så har man snart löst upp gränsen mellan original och kopia, mellan konst och konstnär och konsument.
   Eller som det står på en stor målning av Annika Ström Detta verk refererar till ingen.

Upphovsmannens vara eller inte vara och är också central på sin tid skandalöst verk.
– Det här verket av apan Peter var en stor händelse 1964, berättar Martin Schibli, en av curatorerna. Det var en apa som gjorde en målning och så berättade man inte detta utan han presenterades som Pierre Brassau och konstkritikerna skrev lyriskt om det här. Det är ju inte konceptkonst men ställer samma frågor: vad är konst? Vad betyder objektet och själva sammanhanget? Så därför var det kul att ha med verket på den här utställningen. (Foton: Måns Hirschfeldt)