Den långa vägen in i riksdagen

40 min

Det kontroversiella partiet Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen 2010. Det väckte bl.a. en het debatt huruvida de etablerade partierna borde ha hanterat den här sortens partier annorlunda. En debatt som, på sätt och vis, redan hade pågått under tjugo år.

 
I början av 1990-talet hamnade flyktingpolitik och främlingsfientlighet på agendan. Flera högerextrema partier flyttade fram sina positioner och Ny demokrati fick en vågmästarroll i riksdagen. Tio år senare diskuterades  "den högerextrema våg som sköljer över hela Europa". Frågan på mångas läppar: hur man ska bemöta den här sortens partier – tiga ihjäl eller ta debatten?

De etablerade partierna drog inte jämnt i frågan. Sommaren 2005 valde Fredrick Federley, då ordförande för Centerns ungdomsförbund, att ta debatten med Jimmie Åkesson, då nyvald partiledare för Sverigedemokraterna, under politikveckan i  Almedalen. Starkt kritiska röster höjdes från det vänstra blocket.

Men vilka röstar då på främlingsfientliga partier? Och varför? I en reportageserie från 2007 reste Studio Etts reporter Katarina Gunnarsson runt i Sverige och mötte väljarna ute på gator och torg. Bland annat gjorde hon ett nedslag i Hofors där hon sprang in i två barndomskompisar – den ene hade blivit skinhead, den andra hade fått barn med en afrikansk man.

I maj 2008 är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gäst i Ekots lördagsintervju. Så här lär det då:


 
Läraren Richard Jomshof var en av sverigedemokraterna som valdes in i riksdagen 2010. Redan för tio år dessförinnan hamnade han i hetluften på skolan där han arbetade.