Sista svarsdagen för militärer

De allra flesta försvarsanställda tycks ha svarat ja på frågan om de kan tänka sig att tjänstgöra utomlands i framtiden. 
I somras beslutade försvarsmakten att det är ett krav för att få ha kvar sin anställning, och omkring 14 000 berörda har nu tagit ställning till villkoret. 

I dag är sista dagen för förbanden att rapportera in till högkvarteret hur deras anställda ställt sig till till det nya kravet.
Personaldirektören Per-Olof Stålesjö vill inte kommentera något resultat i dag.

 
Men Ekot har tagit del av 16 av 21 förbands sammanställningar som pekar på att de flesta av de omkring 14 000 berörda valt att acceptera utlandskravet.
Knappt 290 stycken har sagt blankt nej, och 380 har inte svarat överhuvudtaget. Som till exempel ensamstående pappan och piloten Jörgen Olsson på f21 i Luleå.


– Det blir svårt för mig att svara när jag inte vet vilka villkor som gäller. Jag vet inte vad jag skulle få för ersättning, jag vet inte vad min familj får för stöd och hjälp, jag vet inte hur ofta jag ska behöva vara borta, jag vet inte hur länge jag ska vara borta så det blir för många osäkerheter helt enkelt.

Just i dag flyger Jörgen inte och det ekar tomt när han kontorsklädd möter oss i hangaren i Luleå.
Han poängterar att han inte är emot utlandstjänstgöring, utan hur försvaret ställt kravet utan att villkoren för exakt vad det innebär har förhandlats fram.

Facket, Officersförbundet, har framfört liknande kritik. 
Men för alla utlandsvägrare väntar nu uppsägning den sista oktober, medan Jörgen och dom som inte svarat alls, nu får ett andra utskick som de måste svara på för att inte bli uppsagda.

Personaldirektör Per-Olof Stålesjö menar att Försvaret delvis redan informerat om de grova dragen i villkoren. Och att generellt gäller exempelvis sex månader utomlands och sen minst 18 månader på hemmaplan.
Och om Jörgens situation säger han så här: 
– Är det som så att han gör bedömningen att han inte kommer åka ut på någon internationell arbetsskyldighet under en lång tid framöver det vill säga, under flera år framåt...då skulle jag nog säga att det är rätt att tacka nej. 

Och se sig om efter en annan arbetsgivare?
– Ja.