Som en ängel sedan bröt helvetet lös

 Min mammas beskrivning om mig som barn är underbar och mitt i prick.

Även om jag har svårt att hålla mig för skratt när jag minns mammas ”lätt” skojsamma beskrivning, om hur jag raskt gick från att vara ett snällt fogligt barn till trotsig tonåring, så kan jag läsa in ett visst allvar mellan raderna. Och hur vore det annars, herre min skapare övergången skedde nära på över en natt. Gick och la mig med slätkammad sidbena och vaknade upp med gelatinslimmad tuppkam.  

Gillar mammas beskrivning, ” Du var som en ängel fram till konfirmationen sedan bröt helvetet lös”, och förstår henne när hon fram till en viss punkt beskriver mig som odelat snäll. Jag var nog odelat snäll ända fram till insikten om att man kunde höja rösten, ställa krav och ibland vara riktigt besvärlig.

Kanske kom brytpunkten när jag insåg att människor uppskattar bångstyriga typer mer, folk som vet vad de vill och som inte enbart går omkring med en målsättning att vara snäll.

Kanske kom brytpunkten när jag insåg att man faktiskt kunde vara lite mer som Pippi Långstrump.

/