Seriestart:Filmmusikmagasinet SYNK

Attraktiva apokalyptiska undergångsvisioner

I filmen I am Legend är New York öde. Människorna är borta, ogräset och förfallet har tagit över. Will Smith spelar en ensam överlevande som tar sig fram genom staden i sällskap av sin hund. Men undertexterna skvallrar om något mer: ”The last man on earth is not alone.”

I kulturens apokalyptiska  undergångsskildringar ligger förtvivlan och hopp sida vid sida och samsas om samma känslomässiga utrymme. Filmernas tvetydiga gestaltning flätar samman utopi och dystopi.

Synk är ett magasin som speglar 100 år av musik till film. Men också musik som inte var tänkt som filmmusik och ändå hamnade på rymdstationer och gravplatser.

Under 25 år finns en lång rad parallella teman som apokalyptiska filmer valt ut som lämpliga att exploatera. Klimathotet är ett av dessa teman.  Klimattemat som sådant har också dragit till sig ambitiösa dokumentärfilmare.  Att ta hjälp av apokalyptiska välgjorda undergångsfilmer som både underhåller och förskräcker kanske inte kan vara helt fel.

Parallellt med politiskt miljömobiliserande filmer finns det antagligen ett starkt behov av ett slags t tanke- och känslomässiga kaos som den apokalyptiska visionen erbjuder. Där får motstridiga krafter och teman hos den enskilde ett kulturellt utlopp.

Hur kommer sig det sig att apokalyptiska undergångsvisioner - stråkarnas, slagverkens och syntbasarnas paradis - är så attraktiva? Vi träffar religionssociologen Tomas Axelson och kritikern, bloggaren och manusförfattaren Teresa Axner.
Kalle Zerpe läser ur Fahrenheit 451.
(Ray Bradbury: Farenheit 451 ur antologin Cyberpunk, Natur och Kultur)

Läs mer om