konst | recension

Weiweis magiska frön

2:31 min

Den senaste konstnären som bjudits in till Tates turbinhall i London är Ai Weiwei från Peking. Han är en av Kinas mest kända samtidskonsntärer, men minst lika känd för att vara regimkritisk. 
   Flera konstprojekt hat lett till att han har hamnat konflikt med kinesiska myndigheter, när han gjorde efterforskningar för ett konstverk om de skolbarn som omkom i den stora jordbävningen i Sichuan 2008 blev han allvarligt misshandlad av kinesisk polis.
   Nu har han fyllt turbinhallen på Tate med solrosfrön av porslin.

Det är helt magiskt - Ai Wei Weis stora gråa fält av fejkade solrosfrön som fyller golvet i Tate Moderns turbinhall. En i ordets rätta bemärkelse sublim upplevelse där man sugs in i den repetitiva skönheten.

Det är som att stirra på ett utsnitt av en öken, eller en stenåker från istiden. Den oöverskådliga mängden, där allt ser likadant ut, men inte är det. Större än vad man riktigt förmår ta in.
   Här är varje enskilt solrosfrö dessutom gjort för hand av en skicklig hantverkare från staden Jingdezhen känt för sin porslinstillverkning. Först har någon format själva fröet, sen har någon målat det. En miljon handgjorda, unika frön är det som ligger där.

Lite ledsen var jag att Tate hunnit sätta upp ett staket så att jag inte fick gå in och vada bland fröna. Eller som på vissa bilder, ligga på dem och känna de mot kroppen. Dammet som alla krossade frön skulle orsaka ansågs för farligt, enligt brittiska hälsovårdsmyndigheter.

Men poängen framgår ändå. En miljon miniskulpturer, made in China. En bild av ett på gränsen till meningslöst anonymt arbete som utförts för att tillfredsställa västerländska konstbesökares upplevelse av något storslaget. 
   Det blir också en parallell bild av det arbete som hela tiden utförs på en mängd kinesiska fabriker för att tillgodose världens konsumtionsbehov av  kläder, leksaker, elektronik, heminredning.

Ai Weiwei  är också en aktiv politisk twittrare och bloggare, ofta  med vass udd. Han drar sig inte  för att öppet ventilera sina åsikter hemlandet. Och de historier som kan skrivas in i den här frömassan är många. Kan det handla om alla människor som tystades ned under mao-åren? Eller vill han få oss att tänka på den hantverksskicklighet som inte behövs längre i det alltmer massproducerande Kina? Samma hantverksskicklighet som tidigare i historien försedde oss med handmålade kinesiska vaser och porslin.

Men fröna är också en bild av början på något nytt. Ett fält fyllt med en miljon enskilda frön som innehåller spirande förväntningar. Några har krossats till marken. Men det finns tillräckligt många kvar för att släppa fram nya krafter och låta nya idéer ta form. Och de fröna är så många att ingenting kan hindra dem.

Installationen finns på Tate Modern till den 2 maj och är gratis att titta på.