Till storms mot renskötselkonventionen

Vid en högtidlig ceremoni på den norska ambassaden i Stockholm 7 oktober 2009 undertecknade Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson och Norges lantbruksminister Lars Peder Brekk förslaget till ny renskötselkonvention mellan länderna.

I Sverige togs förslaget emot av en massiv kritik från samiska organisationer, sametinget, Advokatsamfundet, Diskrimineringsombudsmannen, länstyrelser och kommuner.

Kritiken är stundtals lika hård på norsk sida, speciellt från renbetesdistrikt i Troms.

Den skarpaste kritiken kommer från Hjerttind/Altevann som anser sig förlora 60 procent av sina vinterbetsområden på norsk sida, som kompenseras med vinterbeten i Pajala kommun på svensk sida.

Problemet är att området ska delas med alla renbetesdistrikt i Troms - dessutom måste renarna transporteras med bil upp till 60 mil.

Detta anser Hjerttind/Altevann inte vara en godtagbar lösning, varken ekonomiskt, ekologiskt eller kulturellt.

Dessutom gör ett flertal samebyar i Sverige anspråk på samma marker.

- Det är ju ett stort problem att det finns sitor som använder markerna idag, säger Per Mathis Oskal, vice ordförande i disktriktet.

Även renbetesdistrikten Gielas, Helligskogen, Balvatn, Nord-Senja och Saltfjället är mycket missnöjda med hur betesområdena fördelats.

De får dessutom stöd i sin kritik från sametinget som anser anser att det måste ske omförhandlingar för flera av dessa distrikt.

Även rendriftsförvaltningen i Nord-Tröndelag menar att det måste öppnas för omförhandlingar i de områden där parterna är missnöjda.

Hjerttind/Altevann hoppas dock att norska lantbruksdepartementet kopplas bort från fortsatt inflytande över konventionen.

- Vi har litet förtroende för departementet, säger Per Mathis Oskal.

Förslaget har precis varit på remiss i både Sverige och Norge - innan konventionen träder i kraft måste riksdagen och stortinget godkänna den.