12 november 2010

Frida Kahlo – och hennes modernt färgstarka garderob i fuchsia, ärtgrönt och himmelsblått

Denna kalla och gråslaskiga vecka ägnar STIL sig åt varma starka färger som purpur och fuchsia, ärtgrönt och himmelsblått genom att bege oss till Mexiko, och konstnären Frida Kahlos garderob. För hennes färgsprakande kläder är inte helt oviktiga detaljer i hennes konstnärskap, tvärtom. Men under femtio år var hennes klädkammare förseglad. Först 2004 öppnades den och 200 av hennes plagg kunde studeras närmare. Mer om det berättar vi i programmet.

Garderoben finns Mexico City, i det blåmålade hus Frida Kahlo (1907-1954) bodde i och som därför kallades för La Casa Azul, det blå huset.

Idag är det ett museum som bär hennes namn, Museo Frida Kahlo.

Hennes man, konstnären Diego Rivera, skänkte hemmet till det mexikanska folket 1958, och är idag ett av de mest välbesökta i Mexico. För många är intresserade av att se hur landets stora – ja, största–  konstnärinna bodde och levde. För där finns hennes möbler, krukor, husgeråd, målningar, teckningar – och kläder – att beskåda.

Sängen med ljusblå sänghimmel är bäddad, och på den vilar en av hennes gipskorsetter, som hon tvingades att bära på senare år, dekorerad med växtmotiv. Men i programmet pratar vi inte så mycket om den svåra olycka hon var med om vid 18-års ålder. Då kolliderade bussen hon åkte i med en spårvagn och Frida Kahlo genomborrades av en metallstång i underlivet. Hennes ryggrad bröts, bäckenet trasades sönder och höger fot krossades.

Istället tar vi en närmare titt på hennes kläder, som kom att nära förknippas med Frida Kahlo, både privat och professionellt. Hon använde sina egna plagg i sina målningar. Frida Kahlo bar gärna långa, vida kjolar i starka färger med vackra och detaljrika spetsar och traditionella broderade blusar, eller tunikor, kallade för huipile.  För Frida Kahlo ville, som många mexikaner efter den mexikanska revolutionen 1910, då landets president och envåldshärskare Porfirio Diaz tvingades i landsflykt, bort från den europeiska dominansen. I Mexiko återupptäcktes därför i denna veva mexikansk konst, och konsthantverk. Folkdräkter höjdes till skyarna. Teater och dans tog upp det inhemska och ”mexikaniserades”. Att klä sig som en äkta mexikan var ett sätt att markera sin hållning. Och att klä sig färgstarkt blev  Frida Kahlos signum.

Men hon mixade och matchade plagg från olika håll, och hittade därmed en egen stil. På besök i USA väckte hon stor uppmärksamhet. ”Alla stirrade på Frida Kahlo som bar sin tehuanska dräkt och alla Diegos guldsmycken och därför klirrade som en riddare i sin rustning. Hon hade en bysantinsk prakt, en kombination av barbari och elegans”, skrev till exempel en betraktare.

I programmet berättar vi mer om Frida Kahlo och hur kom att bli till en kvinna i tiden, långt efter sin död. Vi tar även en titta på hårflätan, och frågar oss varför behåring kan vara så störande – på fel plats.

Och så frågar vi oss vad man ska göra med ett älskat plagg som håller på att falla i bitar. Slänga, glömma, begrava? Dessutom porträtterar vi, det äkta paret Isabel och Ruben  Toledo. De kommer från Kuba, bor i New York och lever och arbetar ihop, dygnet runt. Isabel designar kläder ( hon gjorde den kappa och klänning som Michelle Obama bar då Barack Obama svor Presidenteden) och Ruben tecknar och målar.

Veckans gäst är Daniel Björk, modeskribent på bland annat Svenska Dagbladet och Bon.