Doktorsavhandling

Kritik mot utplantering av fisk

Varje år sätter vi människor ut hundratusentals fåglar och miljontals fiskar i naturen. Avsikten är att gynna jakt och fiske. Men resultatet är att främmande gener sprids, vilket kan leda till minskad biologisk mångfald.

Det framgår av en ny doktorsavhandling av populationsgenetikern Anna Palmé vid Stockholms universitet.

Hon har granskat DNA från olika arter i Sverige och konstaterat att de ofta skiljer sig åt dramatiskt från ställe till ställe. Det gäller exempelvis gäddorna längs Östersjökusten och öringar i fjällsjöarna i norr.

Få liknande studier har gjorts i Sverige, men sannolikt är den genetiska variationen stor inom många arter.

Ändå är det tillåtet att släppa ut fåglar och fiskar i naturen, utan att någon bryr sig om varifrån de utsläppta individerna kommer eller hur deras arvsmassa ser ut.

-Kontrollen är dålig, och utsättningarna registreras inte vilket gör att de inte kan följas upp, säger Anna Palmé.

Bland fåglarna är det tre arter som dominerar: gräsand, rapphöna och fasan. Bland fiskarna dominerar öring, röding, lax, och sik.

Utsättningarna är mycket omfattande, även om exakta siffror saknas. Enbart i Skåne släpptes 90 000 fasaner, 50 000 gräsänder och 20 000 rapphöns ut 2005. Fiskutsläppen kan räknas i miljontals individer.

Riskerna med den här hanteringen är stora enligt Anna Palmé. I stället för ökad mångfald kan utsättningarna leda till utarmning och genetisk likriktning. Unika lokala anpassningar kan försvinna.

-Fåglarna importeras ofta som kläckägg från andra länder. Fiskarna är centralt uppodlade. Resultatet blir genetisk homogenisering, säger hon.

Hon anser att fler svenska arter bör undersökas för att öka kunskaperna om deras genetiska bredd. De bör också övervakas i avsikt att hålla koll på om de hotas av främmande gener.

-Lagstiftningen är för vag. Man har inte förstått att det finns en nivå under arten, säger hon till TT.