Brödupproren 1855 och 1917

0:48 min

Flera gånger i den svenska historien har det förekommit folkliga uppror i tider av missväxt och svält. Det mest kända av brödupproren var det under krigsåret 1917, då folkskaror över hela landet plundrade brödbutiker och tog till vapen mot dem som hade makt och medel.

Den gången spelade det stor roll att man i Ryssland just hade gjort revolution. Men drygt 60 år tidigare, i slutet av september 1855, utbröt ett bröduppror i Jönköping.

Hundratals människor protesterade mot spannmålshandlarnas sätt att bedriva affärer. En av de många i upploppet hette Johan Magnus Andersson och var Farfars farfar till Marianne Lundgren

-Första gången jag läste om detta tänkte jag ”vilken bråkstake jag hade till släkting” men med tiden ändrade jag uppfattning, säger hon. Han var ju på ett sätt modig som ställde upp och talade om att de rika gjorde fel, köpte spannmål så att de fattigare fick svälta, säger hon.

Det var framför allt spannmålshandlarna och brännvinsbrännarna i Jönköping som blev attackerade i brödupproret 1855. Enligt de regler som gällde vid den här tiden så skulle all spannmål säljas innanför städernas tullar på speciella marknader. Men ekonomin befann sig i snabb förändring. I städerna höll man som bäst på att avskaffa det gamla skråväsendet som tidigare hade reglerat hur många och vilka som fick utöva olika yrken i städerna. Nya transportmedel hade också öppnat upp hela världshandeln på ett nytt sätt och den lokala marknaden höll på att ersättas av en betydligt större.

Samtidigt pågick det stora Krimkriget som hade skurit av veteexporten från Ryssland, vilket öppnade möjlighet till stora förtjänster för den som hade spannmål att exportera.

I det läget struntade spannmålshandlarna i reglerna och genomförde förköp av spannmål hos bönderna. Skördarna var alltså tingade redan innan de var klara. Det innebar en säker inkomst för bönderna och en ganska stor chans för handlarna att göra stora vinster när de exporterade säden.

Priset fick betalas av den växande befolkningen i städerna, som bara kunde köpa det spannmål som blev över till den lokala marknaden, det var sämsta och det dyraste.

I Jönköping var det extra gott om folk vid den här tiden eftersom man stor brand lockat dit snickare och timmermän i stora skaror för nyuppbyggnaden av staden. De, och de övriga jönköpingsborna  drabbades av den livsmedelkris som följde som ett resultat av spannmålshandlarnas förköp. Krisen började redan på sensommaren 1855 berättar Agneta Åsgrim-Berlin, på Jönköpings museum.

-Livsmedelspriserna steg kraftigt i staden. Priset på råg och vete steg avsevärt, och potatisen blev snabbt dubbelt så dyr mot normalt. Priserna steg dag för dag under hela hösten, berättar hon.

En av dem som reagerade och protesterade var Johan Magnus Andersson. Han var en gift familjeförsörjare med en liten son.

Han skulle komma att få en hård dom för sin medverkan, en dom som antyder en ganska framträdande roll i upploppet men själv hävdade han under rättegången att han inte var en av initiativtagarna. Hans ättling Marianne Lundgren har läst domstolsprotokollen.

-Enligt honom själv blev han indragen när en grupp människor kom till hans arbetsplats och sa att de måste följa med. Det blev också lite hotfullt.

-Johan Magnus påstod att de hade blivit hotade med stryk om de inte följde med, säger Marianne Lundgren.

Upploppen pågick under två dagar den 25 och 26 september. Den första stora sammandrabbningen skedde utanför spannmålshandlares Lindmans hus.

-Man började ropa ”Ut med Lindman” och ”Ner med Lindman”, och för att ytterligare sätta kraft bakom ordet sp hade man skaffat sig en timmerstock och en bila. Dessa placerade man utanför handlare Lindmans hus, och det uppfattades nog hotfullt, tror Agneta Åsgrim-Berlin.

Faktum är att både yxan och stocken finns kvar på Jönköpings museum, där de förvaltas för Nordiska museets räkning.

Stefan Nyzell är historiker i Lund och håller som bäst på och skriver om Brödupproret i Jönköping 1855. Han menar att detta också var ett sätt för de protesterande att vända på den rättvisesymbolik som bilan och stocken stod för i en tid då rättvisa skipades med just dessa verktyg.

Under de båda dagarna var det många av stadens spannmålshandlare och brännvinsbrännare som fick påhälsning av den uppretade folkmassan. De måste lova att sälja spannmål och potatis precis som vanligt på marknaden. Potatisen hölls också utanför den vanliga marknaden, och såldes till dem som brände brännvin av den näringsrika knölen.

En av dessa brännvinsbrännare var häradshövding Rudolf Frick, som bodde i utkanten av Jönköping, i det så kallade Dunkehallar. Han var ordförande i stadens brännvinsbolag, och den 26 september var det till honom folkmassan tog sig. Stadens alla vakter, de var 8 till antalet var också där.

-Häradshövdingen och hans familj hade satt sig i säkerhet, och de 8 soldaterna drog sig tillbaka efter en mindre batalj med folkmassan, säger Åsgrim-Berlin. Därefter vandaliserade man Fricks fastigheter, huset, kvarnen, och ett lusthus bland annat.

En av dem som var med vid vandaliseringen av häradshövdingens byggnader var Marianne Lundgrens farfars farfar Johan Magnus Andersson. I rättegången som följde nekade han till detta, men ett elakt sår i ena benet talade emot honom. Johan Magnus själv påstod att han gjort sig illa på en spik, men läkaren som undersökte såret var bestämd: det var ett bajonettstick från en av de 8 soldaterna som försökt rädda häradshövdings hus, som sårat honom. Under rättegången vittnade en ung man emot Johan Magnus.

-Han uppgav att han hade träffat på Johan Magnus när han var tillbaka hem från häradshövdingen, säger Marianne Lundgren.  Johan Magnus hade då sagt att det var tur att han hade haft tur som fått hjälp av andra, men han visade också att han blivit sårad av ett  bajonettstick.

Upproret tog slut när stadens styrande skickade efter militärer ifrån Eksjö. De patrullerade stadens gator och torg och kontrollerade vilka som tog sig ut och in.

-På så sätt fick de kontroll över staden, säger Agneta Åsgrim-Berlin

Det var inte bara bajonettsticket i benet som utgjorde bevis för att Johan Magnus varit med i upploppet. Han fick ytterligare ett vittnesmål emot sig. Det var en av de bönder som sålt sitt spannmål i förväg som kommit ivägen för Johan Magnus i en spannmålshandlares bod. Bonden hade försökt att köpa sig fri från den hotfulla situationen, men blev upptryckt mot en vägg av Johan Magnus.

Han var långt ifrån ensam om att bli åtalad. 68 personer sattes i häkte när militären till slut tagit över staden. Rannsakningarna höll på ända in på våren 1856, och då dömdes 46 personer till straffarbete på längre eller kortare tid. Johan Magnus var bland dem som fick de hårdaste straffen. Han dömdes till fem års straffarbete på Malmö fästning, han benådades efter fyra av dem.

Marianne Lundgren tycker att det går ganska lätt att förstå varför han var med i upploppet. Bara en månad efter brödupproret dog Johan Magnus förstfödde, en liten pojke på ett år. Det var för honom, och för det nya barn Johan Magnus fru väntade, som han stred, tror Marianne Lundgren.

-Man funderar ju på om det var så att det inte fanns tillräckligt med mat till pojken. När spannmålen blev dyr blev möjligheterna ännu mindre att föda familjen, tror Marianne Lundgren.

Johan Magnus Andersson kom tillbaka hem till sin familj efter fyra års straffarbete i Malmö. Han och hans fru fick tillsammans ytterligare sju barn, och förefaller ha levt ett tämligen lugnt liv. Det barn som fötts när Johan Magnus satt fängslad Johan Emil Johansson är farfarsfar till Marianne Lundgren.

-Det barnet och hans pappa fick ju inte träffa varandra under de första levnadsåren, konstaterar hon.

Brödupproret i Jönköping 1855 förorsakades av livsmedelsbrist, men det var inte bara ett hungerupplopp, tror Agneta Åsgrim- Berlin.

-Man kanske mer kan se det som ett uttryck för social oro och omvälvning i samhället vid den här tiden när förhållandena i arbetslivet ändrades så radikalt, tror hon. I det gamla systemet fanns det ett slags husbondevälde som trots allt gav en viss stabilitet.

-Nu fanns det gott om människor som levde ett mycket osäkrare liv. De kunde aldrig bli annat än gesäller och hade mycket högre krav på att klara sig själva än vad som gällt tidigare, säger hon.

Kvar idag av brödupproret är yxan och stocken. Den tillhör Nordiska Museet, som lånar ut den till Jönköpings museum. Marianne Lundgren har ofta stått framför montern på museet och tittat på den och funderat.

-Ja det har jag gjort flera gånger. Jag har tänkt att min anfader kanske var en av dem som höll i den och placerade den utanför Lindmans handelsbod, slutar hon.

Brödupproret 1917

I Stockholm ligger Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som i sina stora samlingar har mycket material om folkliga uppror. Det största och mest kända brödupproret blossade upp över hela landet 1917.

Lars Ilshammar som är historiker och chef för arkivet tror att Jönköpingsupproret inte fanns kvar i det folkliga minnet hos särskilt många när upproret 1917 bröt ut.

-Hos några kanske det fanns kvar, säger Lars Ilshammar. Ibland kan det historiska minnet vara ganska kort, men det jag framförallt tror fanns med i det historiska minnet 1917 var Storstrejken 1909, som slutade med ett stort nederlag för arbetarrörelsen.

Vad är det då som händer 1917, om man börjar från början?

-Man ska komma ihåg att det är tredje året på första världskriget, som rasar runt om i Europa. Norden är förskonat, men ändå indraget. All handel är begränsad och försvårad, vilket gör att importen av livsmedel har krympt.

Det finns en stark kritik mot regeringen från vänsterhåll, att de gynnar Tyskland på de allierades bekostnad. Det finns misstankar att det är många så kallade gulaschbaroner som skor sig på den här handeln och tjänar stora pengar på livsmedel till Tyskland, livsmedel som skulle behövas bättre på hemmaplan, berättar Lars Ilshammar.

- Det finns ett pyrande missnöje i grunden som sen slår ut i öppen låga på ett antal platser när hungern blir mer eller mindre akut under våren 1917 innan den nya skörden kommer in. Så inspirationen från den ryska revolutionen där man faktiskt kunde kasta statsöverhuvuden och förtryckare över ända och det akuta livsmedelsläget är det som leder till de här hungerupproren i Sverige, berättar Lars Ilshammar.

Det var 23 uppror runt om i Sverige under 1917.

- Idag är det kanske inte många som kommer ihåg att vi har haft ett antal revolutionsungar i Sverige,  upplopp och upprorsungar som under andra förhållanden kunde ha blivit fröet till en omvandling av samhället ungefär som i Ryssland..

Fanns det då en rädsla bland politiker i Sverige att det skulle gå samma väg? Ja, så var det, säger Lars Ilshammar. Att Sverige sedan på hösten får en vänsterregering, att kungen accepterar parlamentarismen, att något så otänkbart som att en socialdemokrat tar steget in i regeringen är ju av rädsla för att något värre ska hända, att en blodig revolution ska utbryta.

Kungamakten och den politiska högern väljer det minst onda, vilket är demokrati och parlamentarism.

Hur går då upploppen till?

- Ofta är det någon som tar initiativet, en agitator som säger att nu får det vara nog. Man samlas på torget och inte så sällan börjar man med att gå runt hos ortens handlare och visiterar vad de har i sina förråd. Ibland beslagtar de även det som finns i förråden och ser till att det samlas på en gemensam plats och delar ut mat.

- Det börjar med maten, sen kommer politiken i andra hand. Och ibland sker det här med ordningsmaktens tysta medgivande, berättar Lars Ilshammar. Polisen förstår att folket är i underläge och ger någon sorts carte blanche åt olika ledare inom arbetarrörelsen. Om bara de håller ordning på gatorna och ser till att det inte blir upplopp och stenkastning kommer inte ordningsmakten att ingripa. Så går det till på ett antal platser.  Någon har skrivit att den svenska revolutionen genomförs med landsfiskalens tillstånd. Så det finns i grunden en sorts samförstånd och kompromiss mitt i eländet, som är speciellt för Sverige.

Trots att det var väldigt enkel mat människor hade, som sill, bröd och potatis beslagtog staten en del av spannmålen.  I och med att det är krigstider vill staten ha kontroll över livsmedelsläget både för sina egna behov, det vill säga försvaret i första hand, och ett litet förråd som kan användas som handelsutbyte. Och det här är inget ovanligt i krigslägen, förklarar Lars Ilshammar. Staten börjar ta för sig på vanliga människors bekostnad. Det blev ett kontrollerat samhälle som vi nog idag skulle förknippa med öststats regimer nästan, men som på den här tiden dirigeras av en högerregering.

Vilka arkivhandlingar finns då på Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek?

- Om man tänker sig arbetarrörelsen så bred som den någonsin har varit, som den var för hundra år sedan, innan de började grena upp sig och splittra sig. De organisationernas material finns här i arkivet, allt från rekorderliga reformister till utdöda kommunistiska rörelser, till syndikalister och anarkister och andra. En del folkrörelser som inte alltid är partipolitiska men som hör till arbetarrörelsens sfär, finns också här i arkiven, berättar Lars Ilshammar.

Ungefär 6 000 olika arkiv finns här, och av dem är några personarkiv. Ett exempel är Hjalmar Brantings väldigt omfattande brevväxling just året 1917. Och då kan man se vilken som skrivit till honom och om vad.

Lars Ilshammar tar fram två mappar fyllda med korrespondens ordnat från a till ö. Överst ligger ett brev från Avesta.

Hjalmar Branting

Vi kräva socialistisk regering som sätter som dagsverke att föra ut direkt och på allvar folkets enkla krav. Till exempel omedelbar utdelning och styckning av odlad jord. Även statslån åt jordbruksnybyggare. De försigkomna, såväl små som storjordbrukarna, reda sig nog.

Det är inte näringsproblemet som man bör tänka på utan sysselsättningsproblemet. Ju flera små nyodlingar desto större utsikter för den reella industrin att existera.

Får härmed framställa min enkla politiska åsikt om den närvarande ställningen.

Ja Gud hjälpe oss. I synnerhet dig. Måtte bördan inte bli dig för tung. Och framställ dessa åsikter för Konungen.

Arvid Ahl
Avesta den 18 september 1917

- Det är lite roligt att läsa att man kunde ha de här två perspektiven samtidigt, att man skulle socialisera men tala om det för kungen först.

Att breven sparats i alla år beror nog på att Hjalmar Branting dog mer eller mindre på sin post 1925, och hann inte själv sortera ut handlingar om han hade velat. Lars Ilshammar sägar att ibland vill människor lägga sin historia till rätta och gå igenom brevskörden och rensa för att framställa sin egen bild av hur saker och ting var.

- Det låter lite vanvördigt att säga så här, men som arkivansvarig så föredrar man ju att få ett orensat arkiv på det sättet. Vi vill ju gärna kunna presentera att fullständigt material med högt och lågt. Och Branting hade ett otroligt kontaktnät, både i Sverige men också ute i världen. Han var som en levande informationscentral, denna märkliga person som ju kom ur det högre borgerskapet och blev arbetarrörelsens ledare, den förste socialdemokratiske partiordföranden, förste socialdemokratiske statsministern och tre gånger statsminsiter.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har ungefär 4 000 besökare varje år, säger Lars Ilshammar.

- Det är glädjande, för alla arkiv vill ju att materialet ska sättas i arbete och inte vara ett lager. Det bästa är när handlingarna sätts i arbete.

Länk till Arbetarrörelsens arkiv och biblioteks hemsida: 

Bonus

Lars Ilshammar guidar runt i det fyra våningar stora arkviet och berättar om olika handlingar och föremål som finns i arkivet.

Här är om Stalingången:

---

Inför Per Albin Hanssons femtioårsdag 1935 samlades namnunderskrifter från fackföreningsfolk från hela landet som sedan bands in i tolv läderband.

---

Det största av statsminisiterarkiven som finns är Olof Palmes, som består av ungefär 1 000 arkivmappar.

---

I Lars Ilshammars arbetsrum på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek står en stol som tillverkades för de politiska fångar som satt fängslade på Långholmen.

---

Tack för den här gången!

Med det här programmet tackar vi för oss den här säsongen och välkomnar er tillbaks till en ny säsong som startar nästa höst.

Passa på att skicka berättelser om människoöden till Släktband som kan användas i kommande program. Adressen är

Släktband
Sveriges Radio
906 15 Umeå

slaktband@sr.se

Alla 101 program finns tillgängliga i poddformat, och till varje program finns också ett textsammandrag plus tips på arkiv och länkar till användbara sidor för släktforskare och intresserade.

---

Hör också Anna Lena Hultman, projektledare på Släktforskarförbundet, berätta om vilken bra släktforskarhjälp det är att börja med cd skivan Sveriges Dödbok, och även andra nyheter som kommit från Släktforskarförbundet i höst och vinter:

---

Testa också dina kunskaper i våra frågespel som ligger i vänstra listen ovan.