ISLAMISTISK EXTREMISM

Sverige behöver en nationell handlingsplan

4:56 min

I dag presenterade Säkerhetspolisen, Säpo, sin rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige. Det behövs en nationell strategi och ett helhetsgrepp för att tackla problemet, säger Magnus Ranstorp, terroristexpert på Försvarshögskolan.

Enligt Magnus Ranstorp är Sverige fortfarande i kartläggningsstadiet. Han efterlyser nu en nationell strategi. Och den nationella strategin behöver omsättas till lokal och kommunal nivå för det är där det förebyggande arbetet görs, men där saknas ofta resurser och kunskap säger han. Ofta ligger fokus då på högerextremism.

– Vi har ju program för högerextremism som Fryshuset och Exit med avhopparverksamhet. Det finns inget liknande för islamistisk extremism, där finns kanske inte heller ett stort omfång avhoppare från de rörelserna. Men det är ju så att vi kanske behöver tänka efter om det behövs en nationell strategi över vad som fungerar bäst, vilka verktyg kan man använda, som i till exempel Danmark och Norge. Det handlar ofta om att skapa motpoler mot extremism och det kan fungera parallellt med trygghetsfrämjande insatser, säger Magnus Ranstorp.

Just Danmark och Norge har lyfts fram som ett föredöme före Sverige. Där finns nationella handlingsplaner i syfte att förebygga våldsam radikalisering.

– Man har delat upp det på olika områden i relation till förebyggande verksamhet som riktar sig mot ungdomar. Olika typer av plattformar där man kan diskutera utrikespolitik med myndighetsrepresentanter. Man satsar mer pengar på forskning kring de här frågorna. Man gör speciella punktinsatser, det handlar mycket om att arbeta med ungdomar, om ledarskap, om demokratikunskap och att skapa motpoler gentemot extremism.

Sverige har länge blundat för extremistisk islamism. Här har fokus istället legat på höger- och vänsterextremism. Kritiker menar att det till en viss del handlar om en slags beröringsskräck som gjort att vi inte vågat närma oss problemet. Magnus Ranstorp säger att det är komplicerat.

– Det här är ju ett extremt känsligt område. I kölvattnet av det här dådet så handlar det om social sammanhållning och att undvika polarisering och då blir det också till viss del en beröringsångest. Men så fort det här med islamistisk extremism kommer upp så är det svårt att diskutera en realistisk nyanserad hotbild utan att omdömen fälls om islamofobi och rasism. Jag tror att vi ofta faller för snabbt och för lätt i den fällan, utan vi ska kunna diskutera de här frågorna på ett sunt, realistisk och nyanserat sätt utan att det blir en försvarsmekanism som gör att vi inte kommer längre. Hur vi gör det måste många tänka efter, hur man bäst man föra den debatten. Vi ska inte överdriva hotbilden och problematiken, men vi måste se att det finns fog för att det sker våldsdåd som felaktigt och acceptabelt legitimeras i religionens namn. 

Vilken typ av extremism ser du som det största hotet då mot Sverige?

– Det är ju samspelet där mellan högerextremism och islamistisk extremism. Det strategiska syftet att rusta samhället är att undvika polarisering och där finns det växelverkan mellan högerextremism och islamistisk extremism, men det brukar oftast svänga tillbaka efter våldsdåd. Jag menar ett litet dåd kan sätta ett helt samhälle i gungning. Om man tittar på mordet på Theo van Gogh, filmskaparen i Holland, så utlöste det så att säga enorma spänningar i det holländska samhället, men man har till viss del kommit till botten med det. Jag tror att i Sverige så får vi förstås samla de krafter, resurser och kunskaper som vi har och arbeta med de bästa förutsättningarna. Men man behöver definitivt tänka över om man behöver en strategi och hur den i så fall ska vara utformad, säger Magnus Ranstorp, terroristexpert på Försvarshögskolan.