Calmfors lämnar Finanspolitiska rådet

1:59 min

Tre av åtta ledamöter i Finanspolitiska rådet lämnar sina uppdrag, en av dem är ordföranden i rådet, professor Lars Calmfors, som varit oense med finansminister Anders Borg om hur rådet ska arbeta.

Men Calmfors förnekar att oenigheten med Borg påverkat hans beslut att lämna uppdraget.

– Det är helt enkelt så att jag vill ha mer tid för forskning, för mitt ordinarie arbete. Ordförandeskapet i Finanspolitiska rådet är någonting som tar ungefär 50 procents arbetstid, då blir det inte så mycket tid över till annat, säger Lars Calmfors.

Också Torben Andersen som är vice ordförande i rådet och Laura Hartman lämnar sina uppdrag.

De bägge och Calmfors skriver i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet i dag att de inte står till förfogande för en ny mandatperiod när deras förordnanden går ut vid halvårsskiftet.

Lars Calmfors har varit ordförande i Finanspolitiska rådet sedan det inrättades 2007. Initiativet var Anders Borgs.

Liknande granskande organ finns också i många andra länder. Rådets uppgift är att granska regeringens finanspolitik, som Borg alltså är ansvarig för.

Granskningen har inte alltid varit till regeringens fördel. Bland annat har Finanspolitiska rådet hävdat att den avskaffade fastighetsskatten ökar de ekonomiska klyftorna, och att ofinansierade sänkningar av inkomstskatten kan leda till högre räntor.

Anders Borg har kritiserat Calmfors i hårda ordalag. I våras beskrev finansministern Calmfors som en "akademiker som kladdar med pennan".

När Calmfors ville ha mer resurser till rådet svarade Borg med att resurserna snarare borde minskas. Borg kallade rådets verksamhet för "vildvuxen".

Men Borg har också hörsammat förslag från Calmfors. I förra veckan skrev finansministern i en debattartikel, att rådets oberoende bör stärkas genom att ställas under riksdagen, vilket Calmfors förespråkat.

Däremot har Borg inte utlovat mer pengar till Finanspolitiska rådet. Några pengar till att deltidsanställa forskare på rådet, som Calmfors begärt, finns därmed inte.

Lars Calmfors tror att det kan bli svårt att rekrytera kvalificerade till rådet i fortsättningen.

– Jag tror att det hänger lite på att man ser till att det finns goda arbetsvillkor och bra resurser. Man kan inte räkna med att ordinarie arbetsgivare, alltså universitet och högskolor, ska vara villiga att upplåta sina anställdas arbetstid i väldigt hög grad till andra uppgifter, säger Lars Calmfors.