Jag var så nära...

Jag var på bio den där kvällen.
Hade jobbat hela dagen. Varit på gymmet och ville inte åka hem. Så det blev nioföreställningen på Sagabiografen på Kungsgatan. Minns att det var en riktigt usel film. Morrhår och ärtor med Gösta Ekman. Strax före klockan elva vandrar jag ut från biomörkret. Ut i vinterkylan. Det är iskallt och väskan känns extra tung. Köper en varmkorv och börjar vandra hemåt. Det är inte långt. Bara Sveavägen rakt fram och sedan höger på Odengatan. Jag brukar alltid gå men just den här kyliga februarikvällen lockar plöstligt tunnelbanevärmen.

Får vänta ett tag på tåget som är försenat.
Men klockan 23.20 stiger jag in i vagnen. Klockan 23.21 mördas Olof Palme. Hade jag inte varit så frusen och trött hade jag vandrat Sveavägen hem.

Precis då när skotten föll.

Helena Groll, programledare