Tillfällig pendling som varar länge

Tåget kom som det skulle nu med, så här sitter jag åter igen. Studerar mina medresenärer och funderar över deras historier, varför pendlar dom? En del ser ut att gå på Mälardalens högskola, de som gör det brukar utmärka sig, dels för sin ålder. Men också för att de ofta diskuterar tentor och seminarium med varandra. Ett fåtal verkar åka av fri vilja, typ ska hälsa på nån i Stockholm, eller ska vidare längre bort - de känner man igen för de har resväskor med sig. De absolut flesta som åker mellan Västerås och Stockholm de tider jag åker uppfattar jag det som att dom gör det för att ta sig till och från jobbet. Några ser man regelbundet, och vissa kanske bara åker någon gång ibland. Man kan känna igen oss som åker ofta på att vi antingen sover, jobbar vid dator eller har rutiner för vårt resande (typ att äta frukost och sminka sig på tåget).

De som åker till sin skola står nog ut att göra det för att dom vet att det är tillfälligt, det kan vara allt från en termin till flera år, men man tror att efter denna tid så behöver jag inte fortsätta åka tåg om jag inte vill. Att de som ska hälsa på någon/till en plats åker tåg är inte så konstigt, tåget tar en från ena punkten till den andra. Det som däremot är konstigt det är att vi som åker till våra respektive jobb försätter göra det. Jag får ofta frågan av människor både på jobbet och personer hemma om jag inte ska flytta till Västerås, men det har aldrig känts som ett alternativ för mig. Jag har mitt liv, mina vänner och min familj i Stockholm vilket jag inte känner mig beredd på att lämna. Plus att jag har en lägenhet som jag älskar och en man som inte vill bo i Västerås (och honom älskar jag ju också). Så flytta har inte vart ett alternativ. Men vill jag inte jobba i Stockholm då, undrar folk. Jo, det är klart att jag helst skulle vilja det.

Men just nu har jag ett jobb inom det jag är utbildad till som jag trivs väldigt bra på och där jag tycker att jag får möjlighet att utvecklas på ett bra sätt. Så då blir det att pendla. När jag fick jobbet i Västerås var det ett vikariat på 1 år, sen blev jag erbjuden fast anställning och kände inte att jag kunde tacka nej till det, men jag hade nog aldrig sökt en fast tjänst så långt bort från där jag bor. Jag tänkte hela första tiden, innan jag fick fast, att anledningen till att jag stod ut att pendla var för att det var just under en kort begränsad tid. Men att pendla är inte det jag vill göra, att pendla är inte roligt. Och det blir värre när tågen inte går som dom ska, för redan från början är det ganska jobbigt, tar mycket tid och mycket kraft. Att dessutom inte alltid veta om man kommer till jobbet i tid, eller om man blir över en timme sen, det tar ännu mer tid och kraft. Helst vill jag ha ett jobb som jag kan cykla till, men inte just nu.

Hanna