PRIVATEKONOMI

Passiva förlorar i premiepensionssystemet

4:31 min

Under vintern har de orangea kuverten från Pensionsmyndigheten ramlat ner i svenskarnas brevlådor. Många bryr sig inte om att öppna dem, men det kan vara ett stort misstag. Den som inte ser över sin premiepension riskerar att få en obehaglig överraskning när det är dags att gå i pension, åtminstone om man valt fonder vid ett tillfälle och sedan inte följer upp utvecklingen på sitt sparande.

2,5 procent av en persons lön går till den så kallade premiepensionen. Det är den del av pensionen som den enskilde kan påverka själv, genom placeringar i upp till fem olika fonder. Gör man inte ett aktivt val placeras premiepensionspengarna i det statliga förvaltningsalternativet Sjunde AP-fonden, på finansspråk kallat default-alternativet.

När premiepensionssystemet sjösattes för 10 år sedan fick individen ett mycket större ansvar än tidigare för den egna pensionsutvecklingen. Magnus Dahlquist är professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Han deltar i två pågående forskningsprojekt, där man för första gången gjort en kartläggning av hur det gått för olika kategorier premiepensionssparare mellan 2000 och 2008:

– Man kan kategorisera spararna i de som har varit aktiva och de som har varit passiva. De som har varit passiva har varit passiva antingen genom att man har valt Sjunde AP-fonden eller blivit placerad där. För dem har det gått ganska neutralt. De som varit aktiva en gång men därefter passiva har haft en sämre avkastning än många andra. Sedan finns det ett fåtal som varit väldigt aktiva och gjort många byten inom systemet, och fått en högre avkastning.

Den i särklass sämsta utvecklingen har alltså de sparare haft som aktivt valde fonder vid införandet av premiepensionen, men sedan lät pengarna sitta kvar utan att göra nya val. Deras avkastning har i snitt varit 0,4 procent per år. Och den gruppen är stor- den omfattar hela 40 procent av samtliga sparare. Nästan lika dåligt har det gått för dem som bara gjort ett enda fondbyte.

För dem som aldrig gjort något val och därmed placerats i Sjunde AP-fonden är siffran 1,7 procent, vilket ligger i linje med den allmänna börsutvecklingen. De som gjort många aktiva val har haft en betydligt högre avkastning, dock med stora variationer inom gruppen.

Det är lätt att tro att några få procent hit eller dit saknar betydelse, men då gör man ett stort misstag enligt Magnus Dahlquist.

– Spridningen kan bli väldigt stor. 2,5 procent av inkomsten går in i det här systemet och det låter som en väldigt liten del av ens pension. Men beräkningar som görs visar att i faktisk pension vid 65 års ålder betyder de här 2,5 procenten kanske 30 procent av den totala pensionen. Det här systemet är viktigare för dem som har låga inkomster än något annat i pensionssystemet.

För framtidens pensionärer kan inkomstskillnaderna bli mycket stora för två personer som betalat in lika mycket till systemet. I extremfallet kan den ena få ut 200 kronor och den andra 20 000.

Enligt Magnus Dahlquist har samhället gjort stora informationssatsningar för att få fler att engagera sig i sitt sparande, men resultatet är svagt. Han anser att samhället måste skydda de passiva sparare som har den sämsta utvecklingen. Han föreslår därför en ändring där nya pensionsinbetalningar automatiskt går till Sjunde AP-fonden för den som varit passiv för länge.

– Efter tre år kanske man måste konfirmera att man vill vara aktiv. Bryr man sig inte och låter bli att konfirmera går man in i Sjunde AP-fonden, som jag betraktar som ett bra placeringsalternativ. Det finns en bra spridning av risker, kostnaderna är låga och det finns en stor aktieexponering, vilket jag tycker är bra för de allra flesta sparare.

Den som är oinsatt gör alltså klokt i att välja Sjunde AP-fonden enligt Magnus Dahlquist. På senare år har det också blivit allt vanligare att fondförvaltningsföretag mot en årlig avgift erbjuder sig att placera människors premiepensionspengar för att man ska slippa sätta sig in i allt själv, men det är ofta en dålig idé.

– Många av de här bolagen kanske tar 500 kronor i en fast avgift per år. Det kan man tycka är mycket eller lite, men det är faktiskt väldigt mycket i förhållande till de pengar som finns i systemet. Att betala den här avgiften varje år får en effekt på kapitalet, säger Magnus Dahlquist.