litteratur | recension

Cecilia Davidssons nya ett pålitligt sömnpiller

2:07 min

Författaren Cecilia Davidsson är född 1964 och debuterade 1994 med novellsamlingen En av dessa nätter. Sedan dess har hon skrivit både barn- och vuxenböcker, och nu kommer en ny roman som heter Det man har och det man drömmer om.

Jag läser boken medan jag är i Sarajevo. Inte tokigt alls, visar det sig. Det säreget svenska med berättelsen blir tydligt på avstånd.

Jag hör lokalradions dansbandsmusik, handdammsugarens surr i den lantliga tystnaden, den som viskar: Gör dig nu inte märkvärdig. Blocktorsk med pepparrotssmör, brunprickiga bananer som måste ätas upp, men när då? Mandelkubben kommer emellan.

Tugga istället för att prata om det jättejobbiga. Att båda dina föräldrar dog i en bilolycka när du var fyra. Att mormor, som tagit hand om dig, inte är någon som egentligen går att tycka om. Vitsen med att bo i hus är att kunna gå mellan rummen och skrika högt. Inte ska jag ha någon present. Grannen som kommer utan att knacka. Får man till det och börjar älska i stugan kan man ge sig den på att närmaste bonde just då kliver in och ska ha kaffe.

Så går livet.

Allt detta är väl fångat och det slår mig, där jag läser i Sarajevo, att det finns flera svenska romaner som är världsmästare på att fånga en stämning, en något diffus men grunddeprimerad känsla. Och sen händer det inte så mycket mer. I mitten har vi här en gammal oläkt sorg, en halvgammal halvt omöjlig kärlek. Loja sommardagar med minnen från förr.

Det är välskrivet, välansat med framtagna detaljer. Inte en trött berättelse, bara utan energi och angelägenhet. Ibland säger ett barn jag känner: Läs en bok för mig som du vet aldrig blir riktigt farlig. Det är en berättigad bön av en svensk unge, för i barnlitteraturen blir det minsann ofta farligt på riktigt.

Försök läsa Barbro Lindgrens Jättehemligt utan att behöva prata om boken efteråt. Men jisses vilka pålitliga insomningspiller för vuxna det finns i vårt långsmala, kyliga land.

Marie Lundström, SR Kulturnytt