Insinuant och fel om Medierna i #sngate

Göran Carstorp skriver försåtligt i gårdagens tidning om Mediernas granskning av det som kommit att kallas SN-gate eller arvodesaffären. Han försöker använda det faktum att frilansreportern Tonchi Percan slutat göra inslag om händelserna åt oss som belägg för att vår bevakning skulle vara partisk.
Så är det inte.  
Det här är helt grundläggande: orsaken till att Tonchi Percan inte rapporterar mer om SNGate i Medierna är inte det jobb han gjort åt oss. Det var helt oproblematiskt. Orsaken är istället att Tonchi Percan - EFTER att han jobbat åt oss - valt att debattera frågan. Därmed kan han självklart inte - vilket han skrev på Twitter när han tog det steget - samtidigt vara reporter i frågan åt oss.
Det är intressant att betrakta hur Carstorp hanterar detta lilla spår i den stora debatten i hans hemstad.  
Hans  är nästan ett skolboksexempel på insinuans. Först ett konstaterande som är rent tyckande: "Radioprogrammet Mediernas rapportering uppfyllde tyvärr inte kravet på opartiskhet."
Sedan en sakuppgift som ska synas bekräfta påståendet: "Reportern har av programledningen stängts av från att fortsätta rapportera om affären sedan han själv har tagit tydlig ställning i frågan."
Men sakuppgiften är inte korrekt och tidsföljden är som vi redan konstaterat förvriden för att det ska låta farligt. Tonchi Percan har inte "stängts av". Han är frilansande skribent och reporter. Han blev engagerad under arbetet med inslaget åt oss - och valde då, EFTER att det jobbet var gjort, att uttryckligen lämna reporterrollen. 
24 mars twittrade han t o m saken: "Jag tar bladet från munnen om SN:s lek med elden. Därmed slutar jag bevaka SN som nyhetsreporter." Sedan dess har han skrivit debatterande i frågan.
Att han efter att han valt att ta ståndpunkt i frågan inte kan jobba med frågan åt oss är helt odramatiskt och en självklarhet. Han stängdes inte av - att sluta rapportera var ett val han gjorde med öppna ögon.
SN griper efter halmstrån - numera handlar rapporteringen inte så mycket om arvodesskandalen utan man försöker hela tiden skjuta på dem som granskar tidningen eller på dem som ställt sig på andra sidan, t ex PR-konsulten Paul Ronge. Och nu på oss.
Men angreppet håller inte. Vår rapportering har varit både saklig och opartisk.
(Vi berättar gärna hela historien om vår korrespondens under gårdagen med Göran Carstorp - klicka på fortsättningslänken!)

För vår del började denna del av historien igår (29 mars 2011) när vi fick ett mejl och ett telefonsamtal. Det var i trevlig, nästan inställsam ton men med några aningen insinuanta frågor. För full öppenhet kan ni nedan se Göran Carstorps och våra mejl.
Carstorp började så här:
Hej igen, Martin,
först vill jag be om ursäkt för att jag, när jag ringde dig, pratade på trots att du hade berättat att du vabbade. Mitt ärende var först och främst att höra om det stämde att Tonchi Percan inte fick rapportera mer om arvodesaffären. Jag ville samtidigt berätta att vi har bjudit in fem journalisthögskolor att granska SN:s bevakning av arvodesaffären och att studera vilka effekter som det kan tänkas få för journalistiken när politiskt valda majoriteter använder skattepengar till att anlita PR-konsulter som försöker vända fokus från sakfrågan till granskningen och mediabilden. Intressant fråga, tycker jag. Den kommer vi att få fundera mycket över i framtiden. Alla forskningsansvariga som jag talat med verkade klart intresserade av ämnet. 
Jag har några frågor till dig om detta: Visste ni, när ni gjorde inslaget om SN, att Paul Ronge hade lagt upp en PR-kampanj på landstingets uppdrag?Hur ser ni på att ni blev en del av den kampanjen?Tycker ni att er trovärdighet har påverkats av att er reporter tagit ställning? mvh                    Göran Carstorp
På det svarade vi:
Hej Göran!
Nej, det visste vi inte. Tipset som fick vår reporter att börja jobba med inslaget kom inte från Ronge. Vilken roll han har haft i bakgrunden känner vi inte till. Det finns en insinuant ton i frågorna här som irriterar mig. Vi är naturligtvis inte en del av någons kampanj. Vi fattar redaktionella beslut utifrån vad som är sant och relevant att berätta, detta oavsett vem som drabbas av publiciteten eller vem som tjänar på den. Det är inte ovanligt att PR-konsulter figurerar i bakgrunden i många av de frågor som vi och andra medier bevakar. Det betyder inte att vi går någons ärenden, det vet du mycket väl. Vi är konsekvensneutrala vare sig man sköter eller missköter sin kommunikation med hjälp av konsulter eller inte. 
Jag tycker inte att vår trovärdighet påverkas av att reportern på twitter och i intervju med Second Opinion väljer att berätta om sina synpunkter på affären och redogöra för sina intryck.  Det är dock en självklarhet och knappast något dramatiskt att han därmed inte i fortsättningen kan bevaka frågan i vårt program. Han är en frilansjournalist och får stå för sina egna val. Vår tydlighet där garanterar vår trovärdighet. 
Mvh
          Martin 


Och Göran Carstorp svarade:

Hej igen,

Jag beklagar om jag gav intryck att vara insinuant, det var verkligen inte meningen. Mejlet formulerade i hast och frågorna väcktes när jag pratade med forskningsansvariga lärare på journalisthögskolorna. De är ju också medvetna om de dilemman som journalistiken står inför.  Men tack i alla fall för ditt svar, vi får kanske anledning att återkomma till fenomet framöver, misstänker jag. vänliga hälsningar          Göran Carstorp

Med detta underlag valde han alltså att skriva i en helt annan ton i sin egen tidning:
          "Radioprogrammet Mediernas rapportering uppfyllde tyvärr inte kravet på opartiskhet. Reportern har av program ledningen stängts av från att fortsätta rapportera om affären sedan han själv har tagit tydlig ställning i frågan."

Hela Göran Carstorps text här: http://www.sn.se/asikter/debatt/1.1001310

Lasse Truedson
Martin Wicklin
Medierna